TV!
Jag har en soffa och en tv.
Inte bra.
Det är nämigen fantastiskt skönt att bara ligga i soffan hela eftermiddagen och se på kassa tv-program. (Det hjälper inte att man har hundratals kanaler under tremånaders "prova-på-period" inklusive alla Canal + och TV1000...)
Hade ingen tv när jag bodde i Frankrike i våras. Hade det i somras när jag bodde hemma hos mamma och pappa men då jobbade jag i princip konstant. Hade det inte när jag bodde i gamla stan.
Så jag tycker ändå jag förtjänar att se lite på skräptv. Och förresten, det är ju faktiskt jullov!
Inte bra.
Det är nämigen fantastiskt skönt att bara ligga i soffan hela eftermiddagen och se på kassa tv-program. (Det hjälper inte att man har hundratals kanaler under tremånaders "prova-på-period" inklusive alla Canal + och TV1000...)
Hade ingen tv när jag bodde i Frankrike i våras. Hade det i somras när jag bodde hemma hos mamma och pappa men då jobbade jag i princip konstant. Hade det inte när jag bodde i gamla stan.
Så jag tycker ändå jag förtjänar att se lite på skräptv. Och förresten, det är ju faktiskt jullov!
Detta oroar mig lite smått...
Jag börjar bli lite rädd. Mina föräldrar är här jämt. Men missförstå mig inte! Det är inte så att de klampar in här titt som tätt, tar en fika och klagar på saker (som jag annars hört är ganska vanligt).
De är nämligen här i princip varje helg. Eller så är vi på Ikea. De målar, spacklar, klickar golv, bär, spikar, skruvar, hamrar, sågar... Och ja, ni förstår.
Jag uppskattar detta och det är underbart att ha så fantastiska föräldrar!!
Men det oroar mig.....
Kan det vara så... att de, när lägenheten är färdigfixad, så kommer mina föräldrar aldrig mer vilja ha med mig att göra? Är det så att det är det de förbereder mig på?
Jag tror inte det... Men man kan ju inte låta bli att undra.
Eller så är de helt enkelt helt underbara, omtänksamma, fantastiskt hjälpsamma föräldrar! <3
Jag får hoppas på det;)
De är nämligen här i princip varje helg. Eller så är vi på Ikea. De målar, spacklar, klickar golv, bär, spikar, skruvar, hamrar, sågar... Och ja, ni förstår.
Jag uppskattar detta och det är underbart att ha så fantastiska föräldrar!!
Men det oroar mig.....
Kan det vara så... att de, när lägenheten är färdigfixad, så kommer mina föräldrar aldrig mer vilja ha med mig att göra? Är det så att det är det de förbereder mig på?
Jag tror inte det... Men man kan ju inte låta bli att undra.
Eller så är de helt enkelt helt underbara, omtänksamma, fantastiskt hjälpsamma föräldrar! <3
Jag får hoppas på det;)
Ikea
Ännu en kväll spenderad på Ikea. Denna gång var det inte lika mycket "runtgående, tittande och funderande", utan mer "följa listan".
Vi jobbade taktiskt. Pappa och lillebror gick till ta-själv-lagret och plockade stora paket medan mamma och jag gick varvet runt och plockade småsaker som lampor, krukor och sladdar.
Allt detta avslutades i lagom tid, naturligtvis efter utropet om att alla besökare ombedes gå mot kassorna, men ändå.
Så nu är lägenheten full med kartonger och jag måste återigen zickzacka mig fram för att komma till bordet med frukostkoppen. Men det blir fint. Mycket fint:D
Vi jobbade taktiskt. Pappa och lillebror gick till ta-själv-lagret och plockade stora paket medan mamma och jag gick varvet runt och plockade småsaker som lampor, krukor och sladdar.
Allt detta avslutades i lagom tid, naturligtvis efter utropet om att alla besökare ombedes gå mot kassorna, men ändå.
Så nu är lägenheten full med kartonger och jag måste återigen zickzacka mig fram för att komma till bordet med frukostkoppen. Men det blir fint. Mycket fint:D
Barcelona
I helgen var jag och hälsade på Petri i Barcelona. Det var en fantastisk helg med picknick i labyrintpark, linbana upp på Tibidabo och klättring högst upp på den Harry Potter-liknande kyrkan. Även restaurangbesök och thaiwok på stranden hanns med.
En fantastisk helg som jag aldrig kommer glömma.
Lite bilder kommer sen eftersom jag lyckades glömma min kamera i Petris lägenhet båda dagarna så han fick agera fotograf (vilket han iofs alltid gör men då brukar jag iaf tvinga på honom min kamera ibland).
En fantastisk helg som jag aldrig kommer glömma.
Lite bilder kommer sen eftersom jag lyckades glömma min kamera i Petris lägenhet båda dagarna så han fick agera fotograf (vilket han iofs alltid gör men då brukar jag iaf tvinga på honom min kamera ibland).
Norstedts a.k.a Paradiset
För ett par veckor sen var klassen på studiebesök på Norstedts förlag på Riddarholmen. Det var stökigt och rörigt eftersom de skulle flytta runt i huset men det gjorde inte oss någonting. Vi fick höra folk från olika avdelningar berätta om sina arbeten och vi fick även gå på en rundtur i huset.
Men sen hände det. Det där som liksom bara händer i drömmar. Eftersom de skulle flytta så hade de ett rum fullt med böcker som skulle slängas.
Vi blev helt lyriska när vi i början av studiebesöket fick höra detta. Men jag tror inte ni riktigt kan förstå hur det faktiskt var. Vi är ju språkvetare, och språkvetare gillar böcker. Eller "gilla" är inte starkt nog. Böcker är det vi lever för. Speciellt uppslagsböcker.
Så när den fantastiska kvinnan på Norstedts öppnade dörren till det magiska rummet med orden "Ta vad ni vill ha, det ska slängas i eftermiddag" så blev det kaos. Det var som att släppa in 30 hungriga femåringar i en godisbutik eller ett gäng 23-åriga killar på Elgigantet (eller mig på IKEA). Folk sprang fram och tillbaka, sträckte sig hit och dit och fyllde påse efter påse med böcker.
Jag har nog aldrig sett så många lyckliga ansikten som när vi struttade därifrån med våra påsar fyllda med böcker. Den ena mer användbar än den andra (har till exempel en medicinsk ordbok med elva språk... kanske inte direkt var en nödvändig fångst men den är jäkligt rolig och cool!)
Råkade ställa ner en av påsarna på en killes fot på tunnelbanan på vägen hem, fick många blickar på mig när folk sneglade ner i mina påsar och har fortfarande blåmärken på låren efter att ha kånkat på påsarna som var så tunga att de slog mot benen.
Men det var det värt. För det var underbart.
Men sen hände det. Det där som liksom bara händer i drömmar. Eftersom de skulle flytta så hade de ett rum fullt med böcker som skulle slängas.
Vi blev helt lyriska när vi i början av studiebesöket fick höra detta. Men jag tror inte ni riktigt kan förstå hur det faktiskt var. Vi är ju språkvetare, och språkvetare gillar böcker. Eller "gilla" är inte starkt nog. Böcker är det vi lever för. Speciellt uppslagsböcker.
Så när den fantastiska kvinnan på Norstedts öppnade dörren till det magiska rummet med orden "Ta vad ni vill ha, det ska slängas i eftermiddag" så blev det kaos. Det var som att släppa in 30 hungriga femåringar i en godisbutik eller ett gäng 23-åriga killar på Elgigantet (eller mig på IKEA). Folk sprang fram och tillbaka, sträckte sig hit och dit och fyllde påse efter påse med böcker.
Jag har nog aldrig sett så många lyckliga ansikten som när vi struttade därifrån med våra påsar fyllda med böcker. Den ena mer användbar än den andra (har till exempel en medicinsk ordbok med elva språk... kanske inte direkt var en nödvändig fångst men den är jäkligt rolig och cool!)
Råkade ställa ner en av påsarna på en killes fot på tunnelbanan på vägen hem, fick många blickar på mig när folk sneglade ner i mina påsar och har fortfarande blåmärken på låren efter att ha kånkat på påsarna som var så tunga att de slog mot benen.
Men det var det värt. För det var underbart.
