Bettina funderar

Jag blir superglad när folk kommenterar mina inlägg! Fortsätt med det! :D

Jag har halsfluss. Har inte kunnat prata ordentligt sen förra veckan. Har haft megaont i halsen och feber. Så i lördags stod jag inte ut längre och gick till en läkare. Vi hade lite svårt att kommunicera med varandra, dels på grund av hennes inte helt perfekta svenska, dels på grund av att jag inte kunde prata med henne eller ställa frågor. Min hals var antingen "ful" eller "full", är fortfarande lite osäker på vilket hon menade...

Hon skrev i alla fall ut massa medicin till mig och sa att om det inte blivit bättre på måndan så skulle jag gå till akuten på Karolinska och få det kollat så att det inte var nåt annat.

Så i måndags gjorde jag just det. Jag släpade med mig pappa (när man är sjuk har man rätt att känna sig liten och ynklig...) och vi skrev in mig på akuten vid 16.15.

Efter en liten stund fick jag gå in och ta ett blodprov och så sa det att det "förhoppningsvis är klart när du får träffa doktorn sen". Mmm...


Timmarna gick. Där satt pappa och jag och analyserade de andra patienterna som kom och gick. Sura tanten, som var framme och klagade i luckan minst tre-fyra gånger, lilla killen som pillat sig i örat, och uppkäftiga tjejen med varböld på armen...

Timmarna fortsatte gå. Till slut kom en sköterska ut och sa att den ende öron-näsa-hals-läkaren de hade, hade blivit kallad upp till huset och att det alltså skulle dröja ett tag till innan hon kom tillbaka. Jahapp... Hon informerade också om att det på natten endast finns en ÖNH-läkare i hela Storstockholm. En enda!!!!! Känns ju tryggt.

Vid 11.00 så kom mamma och bytte av pappa. Jag har fantastiska föräldrar som inte ville lämna mig ensam på akuten.

Vid det här laget, eller egentligen flera timmar tidigare, började det kännas riktigt löjligt att sitta där och vänta.

Timmarna gick.

Vid 01.00 kom en jättesnäll sköterska och sa att han skulle försöka hitta en brits till mig som jag kunde lägga mig och vila på. Jag var ju helt slut! Fick komma in till ett stort rum à la Cityakuten och fick en fin sjukhus-filt att krypa ner under.

Där låg jag och mamma satt och lyssnade på alla som kom in med ambulanden. Vid 02.00-tiden fick mamma en säng bredid mig.

Sen är allt ganska blurrigt för mig.. Somnade till lite då och då, mest på grund av/tack vare febern. Mamma däremot, som skulle till jobbet på morgonen, kunde inte sova alls.

Vid ungefär 04.55 kommer samma sköterska som gett mig sängen in och meddelar att läkaren är klar nu. De hade tydligen haft nåt riktigt riskfall och varit tvungna att kalla in ytterligare en ÖNH-läkare under natten så det var en exeptionellt kaotisk måndag-natt.

Vid 05.00 börjar den supertrevliga läkaren undersöka min hals och jag får den äntligen kollad.

När vi sen ringt efter en taxi tittar en annan sköterska upp från sitt lilla bås. Hon har knallat fram och tillbaka hela natten och fixat och donat och småpratat med oss.

"Hur länge har ni varit här nu egentligen..?"

"Tretton timmar..."

"Herregud..."

Det var en härlig natt... Trodde ju bara att det skulle ta ett par timmar...

Nu är jag i alla fall sjukskriven från jobbet några dagar. Kan fortfarande inte prata ordentligt och har lite feber kvar. Men snart är jag tillbaka i Stadshuset!

I fredags åkte jag till jobbet som vanligt. Tunnelbana till Fridhemsplan, sen bussen till Stadshuset. Men den här morgonen var det lite annorlunda. Busschauffören var på extremt bra humör!

Han sa "God morgon och välkommen" till alla som klev på och på detta fick man ett stort leende. Till och med familjen med barnvagnen fick ett trevligt godmorgon! Det sprakade till i högtalarna och chauffören tittade i backspegeln och sa "Och god morgon och välkomna ska ni med barnvagnen vara också!".

Så vill jag ha det varje morgon!

1. När sms-pipet hörs från väska, man rotar och rotar men hittar inte källan och för  en millisekund hinner tänka "Åh nej! Har jag glömt mobilen hemma?!"

2. När man tappat bort nycklarna och (här kommer millisekunden igen) hinner tänka "Jag får väl ringa till den då...".

Herregud....

Ni vet alla annonser för dejting-sajter som mantvingas titta på på aftonbladet, expressen och väldigt många andra hemsidor? En del av dem är till och med så envisa att de följer med ner när man scrollar på hemsidan!!

Det är ju ganska uppenbart att de använt sig av modeller när de gjort reklamen, att det alltså inte går att bli medlem och sen matchas ihop med dem i annonserna, men är inte det ganska korkat?

Nu ser det ju ut som om sajterna är så dåliga att inte ens de snygga människorna i reklamen kan få en dejt eftersom de plågat oss på aftonbladet de senaste fem åren? Eller?

Och om det nu faktiskt är så att dessa människor inte är modeller utan faktiskt finns eller funnits med på dejting-sajten, så borde de ju faktiskt ha hittat någon att dela livet med och då är det helt enkelt falsk marknadsföring.

För ett par dagar sedan kläckte jag ur mig en ganska löjlig kommentar, eller konstaterande rättare sagt. Petri och jag stod i köket och fixade, pratade om den låga diskbänken från typ 70-talet och vips så slår jag huvudet i spisfläkten som nån idiot installerat mycket lågt...

Jag slår faktiskt i riktigt rejält och är nära att tuppa av men klarar mig som tur är från det.

När jag piggnat till igen (trodde jag) fortsätter diskussionen om den låga diskbänken och jag konstaterar på:

"Man kanske var yngre på 70-talet."

Vi kunde då konstatera att det var en rejäl smäll och jag menade naturligtvis att man kanske var kortare, och inte yngre. Men det var man ju i och för sig, om man mäter samma människor förstås....

Några dagar senare är bulan fortfarande synlig och ett litet, litet jack ger mig rätt att skylla alla felsägningar under den närmaste veckan på fläkten. Så det så.

Visst är det bara skit på tv nuförtiden?! Inte en enda film på tv och jag har ju sett mina dvder och filmer på datorn miljontals gånger redan...

Inte bra när man är sjuk. Alla vet ju att den bästa medicinen är te och tv liksom...

Riga var kul! Fin gamla stan och rolig centralmarknad med mycket mat och konstiga bakelser.

Petri och jag hostade ikapp men vi hade roligt ändå.

Igårkväll blev det middag, bowling och fika med ett par kompisar och denna torsdag spenderas i soffan, under en filt med en stor kopp te och näsdukar...

Mår faktiskt mycket bättre nu och tror jag kommer vara frisk imorgon!

Idag har jag haft min sista tenta för höstterminen! Jobbigt att behöva vänta med den över jullovet men det funkade det med.

Har under eftermiddagen hämtat ett kök från ett par goda vänner till mormor. Det är nu delvis på min vind och delvis hos mamma och pappa. Pappa, mamma och jag är nu helt slut och förväntar oss mycket träningsvärk imorgon... Det blir kul att springa runt i Stadshuset med värkande muskler.... (Min vind ligger alltså fyra trappor upp, och det är en brant, smal spiraltrappa).

På måndag ska jag på spontankryssning med Petri till Riga! Ska bli jättekul!

Sen är jag ledig till den 20 då plugget börjar igen! (Med undantag för lite jobb och annat såklart.)

Nyår firades i lugn och ro med middag hemma hos familjen i Nykvarn. Trerättersmiddag med min pappas underbara matlagning och min hallonpannacotta till efterrätt.

Sen var det ut på uppfarten för att hälsa på grannarna och kolla på fyrkererierna och en puss från Petri på tolvslaget.

Nu är min ledighet på två dagar slut, har precis grundmålat mitt skrivbord och försökt duscha bort färg från armar och händer.

Helgen spenderas i Stadshuset!

Jag har en soffa och en tv.

Inte bra.

Det är nämigen fantastiskt skönt att bara ligga i soffan hela eftermiddagen och se på kassa tv-program. (Det hjälper inte att man har hundratals kanaler under tremånaders "prova-på-period" inklusive alla Canal + och TV1000...)

Hade ingen tv när jag bodde i Frankrike i våras. Hade det i somras när jag bodde hemma hos mamma och pappa men då jobbade jag i princip konstant. Hade det inte när jag bodde i gamla stan.

Så jag tycker ändå jag förtjänar att se lite på skräptv. Och förresten, det är ju faktiskt jullov!

Jag börjar bli lite rädd. Mina föräldrar är här jämt. Men missförstå mig inte! Det är inte så att de klampar in här titt som tätt, tar en fika och klagar på saker (som jag annars hört är ganska vanligt).

De är nämligen här i princip varje helg. Eller så är vi på Ikea. De målar, spacklar, klickar golv, bär, spikar, skruvar, hamrar, sågar... Och ja, ni förstår.

Jag uppskattar detta och det är underbart att ha så fantastiska föräldrar!!

Men det oroar mig.....

Kan det vara så... att de, när lägenheten är färdigfixad, så kommer mina föräldrar aldrig mer vilja ha med mig att göra? Är det så att det är det de förbereder mig på?

Jag tror inte det... Men man kan ju inte låta bli att undra.

Eller så är de helt enkelt helt underbara, omtänksamma, fantastiskt hjälpsamma föräldrar! <3

Jag får hoppas på det;)

Ännu en kväll spenderad på Ikea. Denna gång var det inte lika mycket "runtgående, tittande och funderande", utan mer "följa listan".

Vi jobbade taktiskt. Pappa och lillebror gick till ta-själv-lagret och plockade stora paket medan mamma och jag gick varvet runt och plockade småsaker som lampor, krukor och sladdar.

Allt detta avslutades i lagom tid, naturligtvis efter utropet om att alla besökare ombedes gå mot kassorna, men ändå.

Så nu är lägenheten full med kartonger och jag måste återigen zickzacka mig fram för att komma till bordet med frukostkoppen. Men det blir fint. Mycket fint:D

I helgen var jag och hälsade på Petri i Barcelona. Det var en fantastisk helg med picknick i labyrintpark, linbana upp på Tibidabo och klättring högst upp på den Harry Potter-liknande kyrkan. Även restaurangbesök och thaiwok på stranden hanns med.

En fantastisk helg som jag aldrig kommer glömma.

Lite bilder kommer sen eftersom jag lyckades glömma min kamera i Petris lägenhet båda dagarna så han fick agera fotograf (vilket han iofs alltid gör men då brukar jag iaf tvinga på honom min kamera ibland).

För ett par veckor sen var klassen på studiebesök på Norstedts förlag på Riddarholmen. Det var stökigt och rörigt eftersom de skulle flytta runt i huset men det gjorde inte oss någonting. Vi fick höra folk från olika avdelningar berätta om sina arbeten och vi fick även gå på en rundtur i huset.

Men sen hände det. Det där som liksom bara händer i drömmar. Eftersom de skulle flytta så hade de ett rum fullt med böcker som skulle slängas.

Vi blev helt lyriska när vi i början av studiebesöket fick höra detta. Men jag tror inte ni riktigt kan förstå hur det faktiskt var. Vi är ju språkvetare, och språkvetare gillar böcker. Eller "gilla" är inte starkt nog. Böcker är det vi lever för. Speciellt uppslagsböcker.

Så när den fantastiska kvinnan på Norstedts öppnade dörren till det magiska rummet med orden "Ta vad ni vill ha, det ska slängas i eftermiddag" så blev det kaos. Det var som att släppa in 30 hungriga femåringar i en godisbutik eller ett gäng 23-åriga killar på Elgigantet (eller mig på IKEA). Folk sprang fram och tillbaka, sträckte sig hit och dit och fyllde påse efter påse med böcker.

Jag har nog aldrig sett så många lyckliga ansikten som när vi struttade därifrån med våra påsar fyllda med böcker. Den ena mer användbar än den andra (har till exempel en medicinsk ordbok med elva språk... kanske inte direkt var en nödvändig fångst men den är jäkligt rolig och cool!)

Råkade ställa ner en av påsarna på en killes fot på tunnelbanan på vägen hem, fick många blickar på mig när folk sneglade ner i mina påsar och har fortfarande blåmärken på låren efter att ha kånkat på påsarna som var så tunga att de slog mot benen.

Men det var det värt. För det var underbart.

Den här veckans kvällar har jag spenderat krypandes på sovrumsgolvets täckpapper med penseln i högsta hugg. Mina sex stolar är grundmålade och målade, mitt bord är grundmålat och soon to be målat och likaså min pall.

Detta har resultarat i att mina händer och underarmar är fulla av vitafläckar (även ena låret är fläckigt vilket är mycket konstigt eftersom det vid målartillfället var iklätt jeans...). Men det här är inge dåligt! Det får mig att passa in.

Idag var jag på Bauhaus. Iklädd bland annat leggings, fluffig halsduk och basker och med en Calvin Klein-väska över axeln så passar man inte riktigt in, man ser rent av lite lost ut. Alla andra kunder i detta gigantiska varuhus var nämligen iklädda säckiga byxor med alldeles för många fickor för att man ska kunna hålla reda på dem och stora fläckiga luvtröjor med uppkavlade ärmar. Men så fort jag kom innanför utikens portar åkte skinnhandskarna av och mina fläckiga händer synliggjordes. Även mössan lades ner i väskan och visade då mitt hår med inslag av vita slingor. Och vips så passade jag in!

Samma känsla av samhörighet upplevde jag på väg till skolan i Uppsala häromdagen. Vid övergångsstället stod en kille iklädd den ovan beskrivna klädseln (här var dock även byxorna fläckiga och likaså skorna). Jag ställer mig bredvid honom med mina fläckiga händer och precis som på Bauhaus så passade jag in! Jag kan minsann också måla!

Men ikväll ska färgen skrubbas bort för imorgon är det jobb som gäller. Men först ska det målas lite till!

Jag har sex stolar, en pall och ett bord som ska målas. Igår grundmålade jag tre stolar och idag de resterande sex. Detta betyder att jag har kvar grundmålningen av bordet och pallen. Och sen två lager med färg förstås... Men det känns ändå som framsteg. Min taktik är att sätta upp lite mindre mål, tex. "Oj, vad jag är duktig som grundmålat alla stolar!" Och sen kan jag bocka av det. Och sen får jag börja jobba på nästa mål som kommer sluta med ett "Men shit va jag är bra som har målat ett lager färg på alla stolar!" Och detta sista mål kommer ju att upprepas en gång för lager nummer två...

Men än så länge så funkar det bra. Har inte tröttnat än!

I söndags hade jag familjen på besök som genast satte igång med fixandet. Pappa skruvade fast allt som inte redan var fastskruvat, vilket av någon konstig anledning typ ingenting var. Han fick liksom skruva fast toastolen?! Han satte också fast min nya toasits från IKEA. Och han och jag satte, med hjälp av ett utmärkt teamwork (trots mammas kommentarer om att det lät kul när vi tjafsade med varandra), de resterande insynsskydden.

Måns slet med att få bort listerna i sovrummet, vilket inte var en helt lätt uppgift eftersom de är fastmålade i väggen och innehåller rostiga spikar från samma år som huset byggdes... Men han gjorde ett toppenjobb! (Fast jag måste ju få klaga lite över att han hade hål i min vägg...)

Mamma spacklade och målade taket och serverade tårta eftersom pappa fyller åt imorgon!

Det var en mycket trevlig söndag och i helgen fortsätter fixandet!

Kan informera om att det är en väldigt härlig känsla att komma hem från skolan och upptäcka att alla IKEA-stolar sitter ihop! Pojkvänner, det är bra grejer det!;)