Att passa in
Den här veckans kvällar har jag spenderat krypandes på sovrumsgolvets täckpapper med penseln i högsta hugg. Mina sex stolar är grundmålade och målade, mitt bord är grundmålat och soon to be målat och likaså min pall.
Detta har resultarat i att mina händer och underarmar är fulla av vitafläckar (även ena låret är fläckigt vilket är mycket konstigt eftersom det vid målartillfället var iklätt jeans...). Men det här är inge dåligt! Det får mig att passa in.
Idag var jag på Bauhaus. Iklädd bland annat leggings, fluffig halsduk och basker och med en Calvin Klein-väska över axeln så passar man inte riktigt in, man ser rent av lite lost ut. Alla andra kunder i detta gigantiska varuhus var nämligen iklädda säckiga byxor med alldeles för många fickor för att man ska kunna hålla reda på dem och stora fläckiga luvtröjor med uppkavlade ärmar. Men så fort jag kom innanför utikens portar åkte skinnhandskarna av och mina fläckiga händer synliggjordes. Även mössan lades ner i väskan och visade då mitt hår med inslag av vita slingor. Och vips så passade jag in!
Samma känsla av samhörighet upplevde jag på väg till skolan i Uppsala häromdagen. Vid övergångsstället stod en kille iklädd den ovan beskrivna klädseln (här var dock även byxorna fläckiga och likaså skorna). Jag ställer mig bredvid honom med mina fläckiga händer och precis som på Bauhaus så passade jag in! Jag kan minsann också måla!
Men ikväll ska färgen skrubbas bort för imorgon är det jobb som gäller. Men först ska det målas lite till!
Detta har resultarat i att mina händer och underarmar är fulla av vitafläckar (även ena låret är fläckigt vilket är mycket konstigt eftersom det vid målartillfället var iklätt jeans...). Men det här är inge dåligt! Det får mig att passa in.
Idag var jag på Bauhaus. Iklädd bland annat leggings, fluffig halsduk och basker och med en Calvin Klein-väska över axeln så passar man inte riktigt in, man ser rent av lite lost ut. Alla andra kunder i detta gigantiska varuhus var nämligen iklädda säckiga byxor med alldeles för många fickor för att man ska kunna hålla reda på dem och stora fläckiga luvtröjor med uppkavlade ärmar. Men så fort jag kom innanför utikens portar åkte skinnhandskarna av och mina fläckiga händer synliggjordes. Även mössan lades ner i väskan och visade då mitt hår med inslag av vita slingor. Och vips så passade jag in!
Samma känsla av samhörighet upplevde jag på väg till skolan i Uppsala häromdagen. Vid övergångsstället stod en kille iklädd den ovan beskrivna klädseln (här var dock även byxorna fläckiga och likaså skorna). Jag ställer mig bredvid honom med mina fläckiga händer och precis som på Bauhaus så passade jag in! Jag kan minsann också måla!
Men ikväll ska färgen skrubbas bort för imorgon är det jobb som gäller. Men först ska det målas lite till!
Kommentarer
Trackback
