Norstedts a.k.a Paradiset
För ett par veckor sen var klassen på studiebesök på Norstedts förlag på Riddarholmen. Det var stökigt och rörigt eftersom de skulle flytta runt i huset men det gjorde inte oss någonting. Vi fick höra folk från olika avdelningar berätta om sina arbeten och vi fick även gå på en rundtur i huset.
Men sen hände det. Det där som liksom bara händer i drömmar. Eftersom de skulle flytta så hade de ett rum fullt med böcker som skulle slängas.
Vi blev helt lyriska när vi i början av studiebesöket fick höra detta. Men jag tror inte ni riktigt kan förstå hur det faktiskt var. Vi är ju språkvetare, och språkvetare gillar böcker. Eller "gilla" är inte starkt nog. Böcker är det vi lever för. Speciellt uppslagsböcker.
Så när den fantastiska kvinnan på Norstedts öppnade dörren till det magiska rummet med orden "Ta vad ni vill ha, det ska slängas i eftermiddag" så blev det kaos. Det var som att släppa in 30 hungriga femåringar i en godisbutik eller ett gäng 23-åriga killar på Elgigantet (eller mig på IKEA). Folk sprang fram och tillbaka, sträckte sig hit och dit och fyllde påse efter påse med böcker.
Jag har nog aldrig sett så många lyckliga ansikten som när vi struttade därifrån med våra påsar fyllda med böcker. Den ena mer användbar än den andra (har till exempel en medicinsk ordbok med elva språk... kanske inte direkt var en nödvändig fångst men den är jäkligt rolig och cool!)
Råkade ställa ner en av påsarna på en killes fot på tunnelbanan på vägen hem, fick många blickar på mig när folk sneglade ner i mina påsar och har fortfarande blåmärken på låren efter att ha kånkat på påsarna som var så tunga att de slog mot benen.
Men det var det värt. För det var underbart.
Men sen hände det. Det där som liksom bara händer i drömmar. Eftersom de skulle flytta så hade de ett rum fullt med böcker som skulle slängas.
Vi blev helt lyriska när vi i början av studiebesöket fick höra detta. Men jag tror inte ni riktigt kan förstå hur det faktiskt var. Vi är ju språkvetare, och språkvetare gillar böcker. Eller "gilla" är inte starkt nog. Böcker är det vi lever för. Speciellt uppslagsböcker.
Så när den fantastiska kvinnan på Norstedts öppnade dörren till det magiska rummet med orden "Ta vad ni vill ha, det ska slängas i eftermiddag" så blev det kaos. Det var som att släppa in 30 hungriga femåringar i en godisbutik eller ett gäng 23-åriga killar på Elgigantet (eller mig på IKEA). Folk sprang fram och tillbaka, sträckte sig hit och dit och fyllde påse efter påse med böcker.
Jag har nog aldrig sett så många lyckliga ansikten som när vi struttade därifrån med våra påsar fyllda med böcker. Den ena mer användbar än den andra (har till exempel en medicinsk ordbok med elva språk... kanske inte direkt var en nödvändig fångst men den är jäkligt rolig och cool!)
Råkade ställa ner en av påsarna på en killes fot på tunnelbanan på vägen hem, fick många blickar på mig när folk sneglade ner i mina påsar och har fortfarande blåmärken på låren efter att ha kånkat på påsarna som var så tunga att de slog mot benen.
Men det var det värt. För det var underbart.
Kommentarer
Postat av: S
Hahahaha, vad söt du är!
Trackback
