Bettina funderar

Jag har halsfluss. Har inte kunnat prata ordentligt sen förra veckan. Har haft megaont i halsen och feber. Så i lördags stod jag inte ut längre och gick till en läkare. Vi hade lite svårt att kommunicera med varandra, dels på grund av hennes inte helt perfekta svenska, dels på grund av att jag inte kunde prata med henne eller ställa frågor. Min hals var antingen "ful" eller "full", är fortfarande lite osäker på vilket hon menade...

Hon skrev i alla fall ut massa medicin till mig och sa att om det inte blivit bättre på måndan så skulle jag gå till akuten på Karolinska och få det kollat så att det inte var nåt annat.

Så i måndags gjorde jag just det. Jag släpade med mig pappa (när man är sjuk har man rätt att känna sig liten och ynklig...) och vi skrev in mig på akuten vid 16.15.

Efter en liten stund fick jag gå in och ta ett blodprov och så sa det att det "förhoppningsvis är klart när du får träffa doktorn sen". Mmm...


Timmarna gick. Där satt pappa och jag och analyserade de andra patienterna som kom och gick. Sura tanten, som var framme och klagade i luckan minst tre-fyra gånger, lilla killen som pillat sig i örat, och uppkäftiga tjejen med varböld på armen...

Timmarna fortsatte gå. Till slut kom en sköterska ut och sa att den ende öron-näsa-hals-läkaren de hade, hade blivit kallad upp till huset och att det alltså skulle dröja ett tag till innan hon kom tillbaka. Jahapp... Hon informerade också om att det på natten endast finns en ÖNH-läkare i hela Storstockholm. En enda!!!!! Känns ju tryggt.

Vid 11.00 så kom mamma och bytte av pappa. Jag har fantastiska föräldrar som inte ville lämna mig ensam på akuten.

Vid det här laget, eller egentligen flera timmar tidigare, började det kännas riktigt löjligt att sitta där och vänta.

Timmarna gick.

Vid 01.00 kom en jättesnäll sköterska och sa att han skulle försöka hitta en brits till mig som jag kunde lägga mig och vila på. Jag var ju helt slut! Fick komma in till ett stort rum à la Cityakuten och fick en fin sjukhus-filt att krypa ner under.

Där låg jag och mamma satt och lyssnade på alla som kom in med ambulanden. Vid 02.00-tiden fick mamma en säng bredid mig.

Sen är allt ganska blurrigt för mig.. Somnade till lite då och då, mest på grund av/tack vare febern. Mamma däremot, som skulle till jobbet på morgonen, kunde inte sova alls.

Vid ungefär 04.55 kommer samma sköterska som gett mig sängen in och meddelar att läkaren är klar nu. De hade tydligen haft nåt riktigt riskfall och varit tvungna att kalla in ytterligare en ÖNH-läkare under natten så det var en exeptionellt kaotisk måndag-natt.

Vid 05.00 börjar den supertrevliga läkaren undersöka min hals och jag får den äntligen kollad.

När vi sen ringt efter en taxi tittar en annan sköterska upp från sitt lilla bås. Hon har knallat fram och tillbaka hela natten och fixat och donat och småpratat med oss.

"Hur länge har ni varit här nu egentligen..?"

"Tretton timmar..."

"Herregud..."

Det var en härlig natt... Trodde ju bara att det skulle ta ett par timmar...

Nu är jag i alla fall sjukskriven från jobbet några dagar. Kan fortfarande inte prata ordentligt och har lite feber kvar. Men snart är jag tillbaka i Stadshuset!