Bettina funderar

Måns Zelmerlöv - världens mest inövade person? Ja, och Tiger Woods förstås.

Hahaha "Hååratchä". Älska Horace... Har dock aldrig förstått mig på den där Dolph...

Efter att ha sett den "snabba återblicken" så börjar jag undra hur i all sin dar jag kunde publicera föregående inlägg angående min favorit...

Men jag måste medge att det är bättre låtar, det vill säga mindre "schlagerliga" låtar, detta år än tidigare. Jag har nämligen extremt svårt för denna genre. Speciellt fjantigt tycker jag dte är eftersom den bara existerar i Sverige och möjligen nåt av grannländerna. I övriga deltagarländer är det som vilken musiktävling som helst och vanlig musik är välkommen. Undantag för typ Finlands monster. Kommer aldrig förstå mig på dem.

Jag har sjunkit till en nivå jag inte trodde var möjlig... För det första så tittar jag på Melodifestivalen... (Halvsovandes i soffan, men ändå, det är emot mina principer). Och för det andra... Darin är min favorit so far...

Jag har i och för sig typ alltid följt Melodifestivalen, men denna säsong har jag bojkottat det totalt. Delvis på grund av alla jäkla delfinaler. Jag har nämligen aldrig tyckt om musiken utan bara att kritisera dans/kläder/frisyrer och sånt och med alla dessa delfinaler så får man ju höra extremt mycket, i min smak, dålig musik.

Grejen är ju det att jag nu bor ensam. Jag har alltså ingen att snacka med! Ingen att säga "Men guuud, vad har hon på sig?!" till... Och då är det helt enkelt inte lika kul...

Ikväll var det dock så dåligt på tv att till och med jag valde public service (något jag i vanliga fall inte fattar varför jag betalar för, första gången jag ser på ettan på tio år typ...)

Så imorgon kan jag hänga med de andra på jobbet när de diskuterar Elin Lantos Catwoman-liknande dräkt, de söta småtjejerna som jag inser endast är två år yngre än jag, och naturligtvis programledarens SATC-intro.

När jag klev av bussen idag vid Fridhemsplan på väg hem från jobbet snappade min näsa upp en doft som jag inte känt på länge. Det var en doft jag inte heller trodde att jag skulle känna nu, eller framförallt där.

Det doftade nyklippt gräs. Ni vet den där riktigt somriga doften.

Tror dock inte att det kan ha varit det som doftade men jag väljer, optimistisk som jag är, att tolka det som ett tecken på att våren, och även sommaren, är på väg! :D

Jag blir superglad när folk kommenterar mina inlägg! Fortsätt med det! :D

Jag har halsfluss. Har inte kunnat prata ordentligt sen förra veckan. Har haft megaont i halsen och feber. Så i lördags stod jag inte ut längre och gick till en läkare. Vi hade lite svårt att kommunicera med varandra, dels på grund av hennes inte helt perfekta svenska, dels på grund av att jag inte kunde prata med henne eller ställa frågor. Min hals var antingen "ful" eller "full", är fortfarande lite osäker på vilket hon menade...

Hon skrev i alla fall ut massa medicin till mig och sa att om det inte blivit bättre på måndan så skulle jag gå till akuten på Karolinska och få det kollat så att det inte var nåt annat.

Så i måndags gjorde jag just det. Jag släpade med mig pappa (när man är sjuk har man rätt att känna sig liten och ynklig...) och vi skrev in mig på akuten vid 16.15.

Efter en liten stund fick jag gå in och ta ett blodprov och så sa det att det "förhoppningsvis är klart när du får träffa doktorn sen". Mmm...


Timmarna gick. Där satt pappa och jag och analyserade de andra patienterna som kom och gick. Sura tanten, som var framme och klagade i luckan minst tre-fyra gånger, lilla killen som pillat sig i örat, och uppkäftiga tjejen med varböld på armen...

Timmarna fortsatte gå. Till slut kom en sköterska ut och sa att den ende öron-näsa-hals-läkaren de hade, hade blivit kallad upp till huset och att det alltså skulle dröja ett tag till innan hon kom tillbaka. Jahapp... Hon informerade också om att det på natten endast finns en ÖNH-läkare i hela Storstockholm. En enda!!!!! Känns ju tryggt.

Vid 11.00 så kom mamma och bytte av pappa. Jag har fantastiska föräldrar som inte ville lämna mig ensam på akuten.

Vid det här laget, eller egentligen flera timmar tidigare, började det kännas riktigt löjligt att sitta där och vänta.

Timmarna gick.

Vid 01.00 kom en jättesnäll sköterska och sa att han skulle försöka hitta en brits till mig som jag kunde lägga mig och vila på. Jag var ju helt slut! Fick komma in till ett stort rum à la Cityakuten och fick en fin sjukhus-filt att krypa ner under.

Där låg jag och mamma satt och lyssnade på alla som kom in med ambulanden. Vid 02.00-tiden fick mamma en säng bredid mig.

Sen är allt ganska blurrigt för mig.. Somnade till lite då och då, mest på grund av/tack vare febern. Mamma däremot, som skulle till jobbet på morgonen, kunde inte sova alls.

Vid ungefär 04.55 kommer samma sköterska som gett mig sängen in och meddelar att läkaren är klar nu. De hade tydligen haft nåt riktigt riskfall och varit tvungna att kalla in ytterligare en ÖNH-läkare under natten så det var en exeptionellt kaotisk måndag-natt.

Vid 05.00 börjar den supertrevliga läkaren undersöka min hals och jag får den äntligen kollad.

När vi sen ringt efter en taxi tittar en annan sköterska upp från sitt lilla bås. Hon har knallat fram och tillbaka hela natten och fixat och donat och småpratat med oss.

"Hur länge har ni varit här nu egentligen..?"

"Tretton timmar..."

"Herregud..."

Det var en härlig natt... Trodde ju bara att det skulle ta ett par timmar...

Nu är jag i alla fall sjukskriven från jobbet några dagar. Kan fortfarande inte prata ordentligt och har lite feber kvar. Men snart är jag tillbaka i Stadshuset!

I fredags åkte jag till jobbet som vanligt. Tunnelbana till Fridhemsplan, sen bussen till Stadshuset. Men den här morgonen var det lite annorlunda. Busschauffören var på extremt bra humör!

Han sa "God morgon och välkommen" till alla som klev på och på detta fick man ett stort leende. Till och med familjen med barnvagnen fick ett trevligt godmorgon! Det sprakade till i högtalarna och chauffören tittade i backspegeln och sa "Och god morgon och välkomna ska ni med barnvagnen vara också!".

Så vill jag ha det varje morgon!