Bettina funderar

Ikväll var en mycket spännande kväll. Efter skolan gick jag, Charlotte och Petri och handlade på Casino. Efter en dryg timme i affären är vi klara och börjar gå hemåt. Jag bär på två paket toarullar och fem kilo potatis. Vi handlade alltså så mycket att jag fick bära tunga grejer, annars tvingar vi alltid med Petri av den anledningen vilket alltså betyder att han redan bar en massa.

Ett kvarter hemifrån går toarullsförpackningen sönder och alla mina toarullar rullas ut över trottoaren. I ett försök att fånga dessa följer nästan all potatis med vilka också drar med sig en knapp från min jacka... (Denna ska alltså sys fast under morgondagen... Jobbigt.)

När vi kommer hem börjar allt bli bra igen. Toarullarna räknas noggrant och läggs in i skåpet. Detta blev då Petris uppgift- han var toaansvarig.

Charlotte stod då inför den svåra uppgiften att packa in alla frysvaror i frysen. Detta är en svår uppgift kan jag meddela- det är en minifrys som dessutom är i stort behov av en avfrostning. Men det gick! Charlotte är alltså vår frysansvariga.

Jag är matansvarig och satte därför igång med matlagningen.

Sen kom Lotta över eftersom hon och Petri skulle på en kille som heter Samuels födelsedagsfirande. En fortsättning av dagens picknick på berget (Detta har nästan blivit som en liten tradition vid födelsedagar i Nice). Lotta och Petri gör sig i ordning och klär på sig ytterkläderna och precis innan de ska ge sig iväg går Petri på toa.

Vi skämtar lite om att "Han kan ju ta sin tid" eftersom vi tjejer har lite att skvallra om (som alltid) men efter en stund hör vi Petri från toan:

"Jag kan inte komma ut... Håller ni fast dörren?"

Han får självklart ett nej tillbaka och vi tror att han driver med oss. Anledningen till detta är att vår dörr inte har nåt lås. När vi frågade vår käre Dominique (ansvarig för lägenheten) om detta fick vi som svar: "But, joo know eschözzer!" (Translation: You know each other med fransk brytning) Inget vi kunde göra åt saken och därför är jag och Charlotte hela tiden au courant när den andre går på toa. Vi har ett välutarbetat system: "Jag går på toa nu!" är en ofta använd fras hos oss.

Men åter till Petri, som alltså lyckats låsa in sig på en toalett utan lås. Det är verkligen sånt som bara en del människor kan lyckas med. Eller så var det vårt "Ta god tid på dig!" som verkligen slog in.

Det som hänt är att piggen som går från dörren till väggen när man vrider upp handtaget har lossnat från dörren och fastnat i väggen vilket gör att dörren inte går att öppna. Jag, Charlotte och Lotta, som alltså tror att Petri skämtar, börjat skratta hysteriskt tills vi inser att han menar allvar och alltså är instängd på vår minitoalett. Fram med köksknivarna. Lirka lite hit och lirka lite dit. Ingenting händer förutom att vi alla på utsidan börjar bli kissnödiga just eftersom vi inte kan komma in på toan...

När vi stått där ett bra tag och försökt lirka loss handtaget och forcera dörren så ger vi upp. Vi skickar sms till födelsedagsbarnet Samuel och meddelar att Petri och Lotta nog blir lite sena, om de ens hinner komma, eftersom Petri sitter fast på vår toalett. Detta fick vi göra eftersom det inte finns täckning på toaletten :P

Sen ger vi alltså upp och ringer till Dominique. Vi försöker på franska förklara att piggen lossnat och att vår vän sitter fast på toaletten. Ber om ursäkt för att vi ringer så sent men att vi verkligen inte får ut honom.

Dominique kommer rusande (flinande) med två skruvmejslar i bakfickan och börjar helt enkelt bända upp dörren. Bättre han än vi, tänkte vi. Efter hyfsat lång tids arbete från Dominiques sida så sätter samarbetet inifrån igång. På tre drar Dominique medan Petri hoppar in i dörren från insidan.

Efter ungefär fem nedräkningar och lika många "Wann mooorrr tajjjm!" lyckas de dra och sparka upp dörren. För att vara ärlig så var det nog mest tack vare Petris ninjasparkar från insidan som dörren till slut gick upp. Ut kommer Petri, sträcker fram handen till Dominique, ler och säger glatt: "Bonsoir!".

Petri är räddad och är nu utnämnd till världens sämste toaansvarige.

Och vi har nu en trasig dörr med ett fotavtryck på. Och en massa träflisor på golvet.

Men Dominique ska ringa till Peter, som ju var så superb på att reparera vår DVD, som ju fortfarande inte fungerar.

Hoppas imorgon blir minst lika spännande!