Bettina funderar

Ikväll var en mycket spännande kväll. Efter skolan gick jag, Charlotte och Petri och handlade på Casino. Efter en dryg timme i affären är vi klara och börjar gå hemåt. Jag bär på två paket toarullar och fem kilo potatis. Vi handlade alltså så mycket att jag fick bära tunga grejer, annars tvingar vi alltid med Petri av den anledningen vilket alltså betyder att han redan bar en massa.

Ett kvarter hemifrån går toarullsförpackningen sönder och alla mina toarullar rullas ut över trottoaren. I ett försök att fånga dessa följer nästan all potatis med vilka också drar med sig en knapp från min jacka... (Denna ska alltså sys fast under morgondagen... Jobbigt.)

När vi kommer hem börjar allt bli bra igen. Toarullarna räknas noggrant och läggs in i skåpet. Detta blev då Petris uppgift- han var toaansvarig.

Charlotte stod då inför den svåra uppgiften att packa in alla frysvaror i frysen. Detta är en svår uppgift kan jag meddela- det är en minifrys som dessutom är i stort behov av en avfrostning. Men det gick! Charlotte är alltså vår frysansvariga.

Jag är matansvarig och satte därför igång med matlagningen.

Sen kom Lotta över eftersom hon och Petri skulle på en kille som heter Samuels födelsedagsfirande. En fortsättning av dagens picknick på berget (Detta har nästan blivit som en liten tradition vid födelsedagar i Nice). Lotta och Petri gör sig i ordning och klär på sig ytterkläderna och precis innan de ska ge sig iväg går Petri på toa.

Vi skämtar lite om att "Han kan ju ta sin tid" eftersom vi tjejer har lite att skvallra om (som alltid) men efter en stund hör vi Petri från toan:

"Jag kan inte komma ut... Håller ni fast dörren?"

Han får självklart ett nej tillbaka och vi tror att han driver med oss. Anledningen till detta är att vår dörr inte har nåt lås. När vi frågade vår käre Dominique (ansvarig för lägenheten) om detta fick vi som svar: "But, joo know eschözzer!" (Translation: You know each other med fransk brytning) Inget vi kunde göra åt saken och därför är jag och Charlotte hela tiden au courant när den andre går på toa. Vi har ett välutarbetat system: "Jag går på toa nu!" är en ofta använd fras hos oss.

Men åter till Petri, som alltså lyckats låsa in sig på en toalett utan lås. Det är verkligen sånt som bara en del människor kan lyckas med. Eller så var det vårt "Ta god tid på dig!" som verkligen slog in.

Det som hänt är att piggen som går från dörren till väggen när man vrider upp handtaget har lossnat från dörren och fastnat i väggen vilket gör att dörren inte går att öppna. Jag, Charlotte och Lotta, som alltså tror att Petri skämtar, börjat skratta hysteriskt tills vi inser att han menar allvar och alltså är instängd på vår minitoalett. Fram med köksknivarna. Lirka lite hit och lirka lite dit. Ingenting händer förutom att vi alla på utsidan börjar bli kissnödiga just eftersom vi inte kan komma in på toan...

När vi stått där ett bra tag och försökt lirka loss handtaget och forcera dörren så ger vi upp. Vi skickar sms till födelsedagsbarnet Samuel och meddelar att Petri och Lotta nog blir lite sena, om de ens hinner komma, eftersom Petri sitter fast på vår toalett. Detta fick vi göra eftersom det inte finns täckning på toaletten :P

Sen ger vi alltså upp och ringer till Dominique. Vi försöker på franska förklara att piggen lossnat och att vår vän sitter fast på toaletten. Ber om ursäkt för att vi ringer så sent men att vi verkligen inte får ut honom.

Dominique kommer rusande (flinande) med två skruvmejslar i bakfickan och börjar helt enkelt bända upp dörren. Bättre han än vi, tänkte vi. Efter hyfsat lång tids arbete från Dominiques sida så sätter samarbetet inifrån igång. På tre drar Dominique medan Petri hoppar in i dörren från insidan.

Efter ungefär fem nedräkningar och lika många "Wann mooorrr tajjjm!" lyckas de dra och sparka upp dörren. För att vara ärlig så var det nog mest tack vare Petris ninjasparkar från insidan som dörren till slut gick upp. Ut kommer Petri, sträcker fram handen till Dominique, ler och säger glatt: "Bonsoir!".

Petri är räddad och är nu utnämnd till världens sämste toaansvarige.

Och vi har nu en trasig dörr med ett fotavtryck på. Och en massa träflisor på golvet.

Men Dominique ska ringa till Peter, som ju var så superb på att reparera vår DVD, som ju fortfarande inte fungerar.

Hoppas imorgon blir minst lika spännande!

Som jag tidigare berättat så spenderas många av dagarna härnere på stranden. Vi har våra iPods, våra tidningar och böcker (självklart följer grammatikböckerna med fram och tillbaka till stranden varje dag) men ibland tröttnar man på dessa. Som en gång i förra veckan. Då drog vi skämt en hel eftermiddag i solen. Alla bidrog med det ena skämtet sämre än det andra. Skämt och ordvitsar brukar annars vara Petris grej (man måste tänka efter en extra gång för att veta om han skämtar eller inte...).

Skämten började i stil med:

- "Vilken krydda är bästa coachen?"

 -"Pepparn."

- "Vilket djur tycker inte om att åka bergochdalbana?"

- "Antilopen."

Skämten slutade i stil med:

- "Vilket djur dissar dina skämt?

- "Amöööbaaan."

- "Vilken är den mest positiva kryddan?

- "Det är ingenfära!"

Om det satt några andra svenskar på stranden så fick de sig nog ett gott skratt, men det bjuder vi på för vi lever fortfarande på amöba-skämtet!

Charlotte: "Vill du ha en Hermesetas?"

Petri: "En mesetas?"

Charlotte: "Nej, en Hermesetas. Vill du ha det?"

Petri med en fundersam min: "Vaddå, är det så viktigt att kalla honom Herr?"

Charlotte: "Men det heter ju Hermesetas..."

Petri: "Jaha..." (Fattar fortfarande inte att det är sötningsmedlet Hermesetas som menas utan ser fortfarande lika undrande ut men tackar till slut ja till erbjudandet och använder nu alltid Herr Mesetas i teet.")

Jag och Charlotte har nu bott i vår lägenhet i fem veckor. Vi har ännu inte fått igång vår dvd-spelare. Hela klassen har varit här och pillat på den, vi har konsulterat våra kära vänner via Facebook och vi har lusläst instruktionsboken.

Till slut ringde vi vår svenske hyresvärd som sa åt oss att prata med Dominique som är vår franska liaison. Han var här och tittade på den, plockade till och med upp den svenska instruktionsboken och studerade den ingående tills vi frågade om den inte var på svenska...? Då mumlade han lite, la undan instruktionsboken, knappade lite till på fjärrkontrollen och gav sen upp.

Han skulle sedan gå hem och kolla med sin fru som tydligen var bra på sådant, sen skulle han höra av sig. Det var ungefär fyra veckor sen.

I förra veckan, efter att ha irriterat oss över Dominiques franska manér och efter att ha klagat och klagat utan att göra nåt åt saken, ringde vi till honom efter vår lektion. Vår hyresvärd Pelle hade sagt åt oss att om inget annat funkar så ska vi be Dominique att ringa till Peter. Så det gjorde vi.

Peter var en äldre man som bott här sen -87 och som verkligen inte visste ett dugg om tv-apparater. Han skrämde istället upp oss med gamla mögelhistorier så istället för att få en fungerande dvd-spelare så fick vi uppleva en spännande förmiddag iklädda plastpåsar på händerna och sjalar över munnen med en klorinindränkt disktrasa. På vår att-göra-lista även kallat "Mögla bort".

Vårt sista hopp är nu att besöka tv-affären i grannporten (Pelles idé) och se om de kan klura ut vad problemet är.

Men vi får se om vi orkar. Det funkar ganska bra att se filmer på datorn.

Latheten visar sig igen...

Idag har vi suttit på stranden hela dagen. Så underbart! Petri fick besök av två svenska vänner som dumpade sina grejer och joinade oss på stranden efter att de fått våra McDonald's-beställningar (Petri var med så vi skickade inte gästerna att springa ärenden).

"Är det det här CSN betalar för?"
"Ja"
"Somliga har det bra.."

Det är i princip så vi spenderar våra dagar. McDo à emporter på stranden.

Idag låg vi i kjol, utan leggings, och med bikiniöverdel. Nu har jag en del streck att jobba bort :D

Cannes var alltså igår men jag hade inget internet då så det får bli publicerat i efterhand. Skriver inläggen hemma och publicerar dem när jag har internet. Bara så ni vet.