Toapapper med persikodoft
Jag är nu tillbaka i landet med persikodoftande toapapper och speedosregler i poolen.
Förtydligande: I områdets pool är det förbjudet med långa badbyxor vilket alltså innebär att alla killar är iklädda olika modeller av speedos. (När min 30-årige kusin för ett par år sen lånade vårt sommarhus med sin familj hade det tydligen tagit åtskilliga dagar innan han gått med på att köpa ett par pool-approved badbyxor och detta tack vare hans unge sons tjatande om att han ville ha en badkompis.)
Rättelse: Toapappret doftar nu inte längre av persika utan numera fylls toaletten av en förtjusande vaniljdoft som jag lyckades övertala min kära mor att införskaffa.
Det här inlägget kommer publiceras från ett internetcafé à la francaise, dvs. man kommer in i en liten butik vid namn "Mona Delices", går förbi colaburkarna till det att man kommer till disken (som även fungerar som ett bageri på morgnarna), betalar för sin lilla colaburk, fortsätter till vänster ungefär ett och ett halvt steg, och sen är man på själva "cafét". Som består av ungefär fem bord med kanske tio plaststolar. Dessa är alltid ockuperade så med största sannolikhet får man sitta på golvet (eller i mitt fall- på datorväskan) i gångtunneln fem meter därifrån. Internet hackar och det är obekvämt, men det är internet i alla fall! Men man ska väl inte klaga... Det finns ju faktiskt internet på alla McDonald's i Frankrike så lite high-tech är det väl ändå...
Måns och pappa har installerat vår nyinköpta TV! Och den nya antennen som behövdes. Detta innebär att mamma nu är ett kvastskaft fattigare. När de skulle lirka in sladden i järnröret till antennen så använde de sig av ett av mammas kvastskaft och självklart fastnade det. Så nu sitter det ett järnrör innehållande en sladd och ett kvastskaft på vårt tak. Men detta kommer ju ingen upptäcka förrän nästa ägare ska byta antenn...
Hallå! Uppdatera! Du har ju inte varit i Frankrike på ASlänge nu.