Bettina funderar

I morse vaknade jag av att telefonen ringde. Det var Fixar-Peter som ringde och sa att han var på väg och är framme om ungefär tjugo minuter. Jag slänger på mig kläderna och går in till Charlotte.

Går in på toan för att badda ansiktet med lite vatten och för att sätta in linserna. Helt plötsligt hör jag Charlotte från sitt rum med en allvarlig men samtidigt smått panikslagen röst:

"Bettina, kom in till mitt rum."

Återigen på Charlottes rum ser jag en yrvaken och skräckslagen Charlotte framför garderoben. Eftersom jag för tillfället ockuperade toaletten, hade Charlotte öppnat sin garderobsdörr för att kolla sig i spegeln (Fixar-Peter är ju lite het... eller inte!) .

Detta är alltså en garderob som ingen använder då den är fylld med antika speglar som ska sättas upp runtom i lägenheten.

När Charlotte alltså öppnade denna för första gången sen vi flyttade in fick hon en smärre chock. Det var inte en vacker 20-åring som tittade tillbaka på henne utan en Shrek-grön luddmassa i hela garderoben som mötte henne - MÖGEL.

Ludd, mossa, lite mera ludd och återigen mossa.

Usch, helt enkelt.

Fixar-Peter anländer till vår mögelantastade lägenhet, fixar toalåset som ju var hans primära besöksanledning, och tar sig sedan en titt på möglet.

Han utbrister: "Det finns inte en chans att ni kan bo kvar här! Charlotte måste flytta!!!!"

Nehepp... Vad gör vi då, då? Flyttar?

Nu känns toadörrsproblemet som ett väldigt litet problem... Kan vi inte bara spola tillbaka till den där roliga timmen när Petri satt inlåst på toaletten och vi stod fnittrandes på utsidan... Livet var så enkelt då...