Aj och snälla
Kan ju också nämna att jag fick det glädjande beskedet att min fot inte är bruten. Bara "nästan bruten"...
Ortopeden sa typ "Man skulle kunna säga att den är i ett förstatium till att vara bruten... Men den är inte det. Bara nästan...".
Min reaktion: "Um.. Ehm.. Nähä.. Och hur fixar man det?!"
Svaret: Jag ska nu gå med tejp i en dryg månad så att jag inte får böja foten och ska dessutom opereras.
Min mamma råkade ut för en sur tant på tåget häromveckan. Det var packat med folk och mamma lyckades få en sittplats. Sen kommer det helt plötsligt fram en tant till henne och ryter "Jag är handikappad! Jag ska ha din plats!". Mamma, lite småchockad, ställde sig snällt upp för den stackars kvinnan. Även om man är handikappad så kan man väl vara lite trevlig, eller?! I en film hade min kära mor tittat kvinnan i ögonen och vänligt sagt "De är klart att du ska få min sittplats, men det skadar inte att be snällt. Så, be mig en gång till, vänligt, så ska jag gladeligen hjälpa en handikappad kvinna." (Men sånt hinner man ju bara med på film)
Jag ska nu be min mamma om ett noggrannt signalement på denna dam och speja efter henne varje morgon och kväll på tåget. Sen ska jag hoppas att det är fullt så att det inte finns en enda plats ledig. Sen ska jag halta fram och kanske be henne om att få turas om om den enda sittplatsen i vagnen.. He he he....
Läste en artikel i tidningen om just detta för ett tag sen. Kan ha varit i Magdalena Ribbings frågespalt i DN. Det finns ju otaliga människor med dolda handikapp, som kanske inte har gips, behöver käpp eller haltar. De kanske inte har lust att berätta hela sin sjukdomshistoria för folk och de förtjänas sannerligen inte att bli snästa åt av en tant med käpp. Har ingen lösning till detta problem förutom att uppmana alla to "use the magic word".
Hellre säga "snälla" en gång för mycket än en gång för lite.
Ortopeden sa typ "Man skulle kunna säga att den är i ett förstatium till att vara bruten... Men den är inte det. Bara nästan...".
Min reaktion: "Um.. Ehm.. Nähä.. Och hur fixar man det?!"
Svaret: Jag ska nu gå med tejp i en dryg månad så att jag inte får böja foten och ska dessutom opereras.
Min mamma råkade ut för en sur tant på tåget häromveckan. Det var packat med folk och mamma lyckades få en sittplats. Sen kommer det helt plötsligt fram en tant till henne och ryter "Jag är handikappad! Jag ska ha din plats!". Mamma, lite småchockad, ställde sig snällt upp för den stackars kvinnan. Även om man är handikappad så kan man väl vara lite trevlig, eller?! I en film hade min kära mor tittat kvinnan i ögonen och vänligt sagt "De är klart att du ska få min sittplats, men det skadar inte att be snällt. Så, be mig en gång till, vänligt, så ska jag gladeligen hjälpa en handikappad kvinna." (Men sånt hinner man ju bara med på film)
Jag ska nu be min mamma om ett noggrannt signalement på denna dam och speja efter henne varje morgon och kväll på tåget. Sen ska jag hoppas att det är fullt så att det inte finns en enda plats ledig. Sen ska jag halta fram och kanske be henne om att få turas om om den enda sittplatsen i vagnen.. He he he....
Läste en artikel i tidningen om just detta för ett tag sen. Kan ha varit i Magdalena Ribbings frågespalt i DN. Det finns ju otaliga människor med dolda handikapp, som kanske inte har gips, behöver käpp eller haltar. De kanske inte har lust att berätta hela sin sjukdomshistoria för folk och de förtjänas sannerligen inte att bli snästa åt av en tant med käpp. Har ingen lösning till detta problem förutom att uppmana alla to "use the magic word".
Hellre säga "snälla" en gång för mycket än en gång för lite.
Kommentarer
Trackback
