Bettina funderar

Det har varit väldigt mycket de senaste veckorna. En massa saker har hänt i mitt liv. Jag har varit på studentbal (Inte så jättespeciellt egetntligen eftersom min skola hade avslutningsbal i nian också för tre år sen, men ändå). Jag har tagit studenten och sagt hej då till alla mina gymnasiekompisar. Och så har jag börjat på ett nytt jobb.

Balen var kul. Inte överdrivet roligt, hamnade med världens kanske torraste människor vid bordet. Men kul att se alla vänner i fina klänningar och smokings.

Studenten var också kul. Inte på ett "det-här-var-bästa-dagen-i-mitt-liv"-kul men en rolig dag helt enkelt med många intryck. (Anledningen till att jag ens väljer att påpeka att det inte var på "det-här-var-bästa-dagen-i-mitt-liv"-nivå är att flera av mina vänner faktiskt uttryckt denna åsikt. I alla fall de som vid kvällens slut hade en massa tomma champangeflaskor hängandes kring halsen...)

Jobbet är kul. Och det menar jag verkligen! Alla är så trevliga och mysiga! (Förutom en del "auktoriserade guider" som tycker att de kan de nya reglerna bättre än jag eftersom de, som de själva uttrycker det, "guidade här innan lilla du föddes". Man vill bara säga åt dem att om de inte är kapabla att läsa på skyltar så kanske det inte är så klokt att de har att få turister att hitta rätt som yrke!

Det är så härligt att man har hela arbetsteamet bakom sig och att om det händer något så är det bara för "lilla jag" att kalla på vakten. Och då får de nedrans guiderna reda på vilken väg som är utgången!

Idag ska jag skriva mitt allra sista gymnasieprov! :D

(Glada gubben är för att det är det sista provet, inte för att det är prov)

Nu är mitt projektarbete färdigt! Allting är printat (om än med mycket kämpande...), paketerat i en fin mapp/plastgrej och ligger nu i tryggt förvar i min handväska (ja, min handväska är enorm och innehåller för tillfället, hudkräm, tre läppstift, ett läppbalsam, ett gloss, tuggummin, Tic-Tacs, pennskrin, plånbok, almanacka, block, latinsk grammatikbok, projektarbete, hörlurar, spegel, tågkort, bussremsa, näsdukar och lite annat smått och gott..).

Jag har faktiskt haft riktigt kul med mitt projektarbete. Självklart har jag klagat som alla andra på att det är för lite tid, för jobbigt, för tråkigt... Men mitt ämne är riktigt intressant och jag är supernöjd med resultatet.

Fast jag har ju redovisningen kvar i och för sig...

Snart är det studenten. Skolan är snart slut. Det betyder att jag snart kommer slippa alla klasskompisar, alla jobbiga människor på skolan och att gå samma väg fram och tillbaka vareviga dag.

Men klassen är nog faktiskt det som ska bli skönast att slippa. Jag hade aldrig trott att man kunde vara så trött på någonting, Men nu sitter jag här, frustrerad över alla irriterade mail som kommer titt som tätt från klassmedlemmar om dittan och datten, trött på alla "mentorstider" när den enkla frågan om vilket museum vi ska gå på under ett studiebesök resulterar i en vild debatt där klassen är uppdelad i två helt motsatta läger trots att en del bara tjafsar för tjafsandets skulle. Det är nämligen det den lektionen gått ut på under de senaste tre åren i min klass. Tjafs och gnabb.

Men snart är det över och jag kan sommarjobba ifred och börja plugga till hösten med nya människor.

Snart är jag klar med gymnasiet. Jag vet vad jag ska göra i sommar och jag vet vad jag vill göra i höst. När man pratar med klasskompisar och andra man vet är inne på sitt sista år om detta dyker osäkerheten upp hos dem.

- "Vad ska du göra efter gymnasiet?"
- "Jobba och sen ut och resa..."

De har ingen aning om vad de ska jobba med eller vart de ska resa. Nä frågan ställs ser man verkligen paniken i ögonen på dem. (Självklart finns undantag).

Jag är glad att jag har mitt närmaste halvår någorlunda planerat!

Innan jag skulle gå hem från skolan idag råkade jag höra en klasskompis prata om att hon endast hade en lektion under morgondagen.

"Hmm...", tänkte jag. Vad är nu detta? Såvitt jag vet ser våra fredagar likadana ut så nåt stämmer inte.Eller...?

Så jag frågade vad i hela fridens namn hon menade. Så här var det: En lärare är sjukskriven, vilket jag visste och hade alltså redan för mig själv räknat bort den tvåtimmarslektionen. Sedan Europakunskap och sen kom förklaringen till denna mycket positiva överraskning. Dagens sista lektion, Engelska C, har fallit bort! Det hade på den annars så värdelösa mentorstiden berättats att just denna lektion då klassen normalt ligger och halvsover har försvunnit från schemat och kommer heller inte komma tillbaka!

Det är nu det känns att det är nära till studenten! Två månades för att vara exakt, på dagen.

Tyvärr märks denna tendens inte av inom något annat ämne. Jag har flera prov och inlämningar i veckan ända fram till Dagen D. Är det bara jag, eller brukar inte de blivande studenterna bara gå omkring på skolan och glassa den här terminen? Typ sitta i cafét och diskutera balklänningar och sommarresor... Det hade i alla fall jag förväntat mig...

I veckan har det diskuterats mycket kring högskoleanmälan. Denna ska ju som många vet göras över nätet. Jag har själv gått och grubblat över om det verkligen är säkert, om anmälan verkligen kommer fram och om jag inte hellre skulle vilja ha mitt förhoppningsvis positiva intagningsbesked i pappersform.

Under ett möte med skolans studie- och yrkesvägledare häromdagen kom just denna fråga upp. Vi diskuterade detta i den förvånansvärt lilla grupp av elever som var intresserade av att söka och de flesta såg lite ängsliga ut vid tanken på att servrar ju kunde kollapsa under sommaren med alla våra anmälningar och betyg och över att Internet kommer vara vår enda kontaktmöjlighet med högskolorna.

Kommentarer som "Men.... det känns ju.. oooopersonligt!!" och "Men tänkt om datorn inte skickar min anmälan när jag klickar på 'skicka'?!" fick vår SYV att utbrista: "Alltså, jag förstår om mina tanter på Komvux skulle vara oroliga för en sådan sak men ni- ni är ju IT-generationen!"

Hon såg riktigt bekymrad ut. Men samtidigt ganska road (troligen då hon kunde pusta ut över sin egen datorpanik...).

Så nu sitter jag här, skjuter upp det jag ändå måste göra före den 15 april- anmäla mig till högskolan. Usch va läskigt.. vill man verkligen bli stor?