Studentkort
Jag håller just nu på med den mycket tidskrävande uppgiften med att fixa studentkort till anna mina vänner som tar studenten. Jag tänker göra alla själv.
Det är kul! :D
Det är kul! :D
Projektarbetet är härmed avslutat (förutom redovisningen förstås..)
Nu är mitt projektarbete färdigt! Allting är printat (om än med mycket kämpande...), paketerat i en fin mapp/plastgrej och ligger nu i tryggt förvar i min handväska (ja, min handväska är enorm och innehåller för tillfället, hudkräm, tre läppstift, ett läppbalsam, ett gloss, tuggummin, Tic-Tacs, pennskrin, plånbok, almanacka, block, latinsk grammatikbok, projektarbete, hörlurar, spegel, tågkort, bussremsa, näsdukar och lite annat smått och gott..).
Jag har faktiskt haft riktigt kul med mitt projektarbete. Självklart har jag klagat som alla andra på att det är för lite tid, för jobbigt, för tråkigt... Men mitt ämne är riktigt intressant och jag är supernöjd med resultatet.
Fast jag har ju redovisningen kvar i och för sig...
Jag har faktiskt haft riktigt kul med mitt projektarbete. Självklart har jag klagat som alla andra på att det är för lite tid, för jobbigt, för tråkigt... Men mitt ämne är riktigt intressant och jag är supernöjd med resultatet.
Fast jag har ju redovisningen kvar i och för sig...
Snart så...
Snart är det studenten. Skolan är snart slut. Det betyder att jag snart kommer slippa alla klasskompisar, alla jobbiga människor på skolan och att gå samma väg fram och tillbaka vareviga dag.
Men klassen är nog faktiskt det som ska bli skönast att slippa. Jag hade aldrig trott att man kunde vara så trött på någonting, Men nu sitter jag här, frustrerad över alla irriterade mail som kommer titt som tätt från klassmedlemmar om dittan och datten, trött på alla "mentorstider" när den enkla frågan om vilket museum vi ska gå på under ett studiebesök resulterar i en vild debatt där klassen är uppdelad i två helt motsatta läger trots att en del bara tjafsar för tjafsandets skulle. Det är nämligen det den lektionen gått ut på under de senaste tre åren i min klass. Tjafs och gnabb.
Men snart är det över och jag kan sommarjobba ifred och börja plugga till hösten med nya människor.
Men klassen är nog faktiskt det som ska bli skönast att slippa. Jag hade aldrig trott att man kunde vara så trött på någonting, Men nu sitter jag här, frustrerad över alla irriterade mail som kommer titt som tätt från klassmedlemmar om dittan och datten, trött på alla "mentorstider" när den enkla frågan om vilket museum vi ska gå på under ett studiebesök resulterar i en vild debatt där klassen är uppdelad i två helt motsatta läger trots att en del bara tjafsar för tjafsandets skulle. Det är nämligen det den lektionen gått ut på under de senaste tre åren i min klass. Tjafs och gnabb.
Men snart är det över och jag kan sommarjobba ifred och börja plugga till hösten med nya människor.
Peppar, peppar...
Har ni nån gång legat och funderat över nåt precis innan ni är på väg att somna och sedan tänkt "Peppar, peppar, det händer inte mig"? Det har i alla fall jag gjort.
Till exempel: Häromdagen låg jag i min kväll på sängen, dödstrött efter en heldag i skolan följt av pluggande till prov och förberedelse inför presentation. Då tänkte jag nåt i stil med "Bara inte tekniken krånglas imorgon så att min väl genomarbetade Power Point-presentation inte funkar...". Sen tänkte jag ett littet "Peppar, peppar, ta i trä".
Men där var ju problemet!!! Jag tänkte "ta i trä" men låg kvar i sängen. Nån minut senare kom jag ju på mig själv. Om jag inte tar i trä så kanske inte min lilla "Peppar, peppar"-besvärjelse funkar?!
Grejen är att jag egentligen inte är vidskeplig överhuvudtaget men om det nu skulle vara så att min presentation av okänd anledning skulle krascha så skulle jag kunna skylla på att jag inte tog i trä vilket såklart skulle kännas urdumt.
Så jag drog irriterat ut armen från under det sköna varma täcket och nuddade mitt nattduksbord medan jag upprepade "peppar, peppar, ta i trä".
Sen kunde jag somna lungt.
Till exempel: Häromdagen låg jag i min kväll på sängen, dödstrött efter en heldag i skolan följt av pluggande till prov och förberedelse inför presentation. Då tänkte jag nåt i stil med "Bara inte tekniken krånglas imorgon så att min väl genomarbetade Power Point-presentation inte funkar...". Sen tänkte jag ett littet "Peppar, peppar, ta i trä".
Men där var ju problemet!!! Jag tänkte "ta i trä" men låg kvar i sängen. Nån minut senare kom jag ju på mig själv. Om jag inte tar i trä så kanske inte min lilla "Peppar, peppar"-besvärjelse funkar?!
Grejen är att jag egentligen inte är vidskeplig överhuvudtaget men om det nu skulle vara så att min presentation av okänd anledning skulle krascha så skulle jag kunna skylla på att jag inte tog i trä vilket såklart skulle kännas urdumt.
Så jag drog irriterat ut armen från under det sköna varma täcket och nuddade mitt nattduksbord medan jag upprepade "peppar, peppar, ta i trä".
Sen kunde jag somna lungt.
Resurser
Är allt Polisens fel? Rubrikerna visar allt oftare på att Polisen begått misstag, Polisen uppmärksammade inte dittan och dattan men när man sen scrollar nedåt i artikeln står det väldigt ofta ett "på grund av bristande resurser...".
I Engla-fallet har Polisen anmält sig själva. De ska se över sina rutiner. Toppen. Men utan pengar- ingen som kan leta brottslingar.
Jag gillar den nuvarande regeringen. Men är skattesänkningar verkligen det viktigaste de skulle kunna åstadkomma? Det låter ju helt fantastiskt, men de tar ju faktiskt pengarna någonstans ifrån.
Mer resurser till Polisen och sjukvården!
I Engla-fallet har Polisen anmält sig själva. De ska se över sina rutiner. Toppen. Men utan pengar- ingen som kan leta brottslingar.
Jag gillar den nuvarande regeringen. Men är skattesänkningar verkligen det viktigaste de skulle kunna åstadkomma? Det låter ju helt fantastiskt, men de tar ju faktiskt pengarna någonstans ifrån.
Mer resurser till Polisen och sjukvården!
Kaos
Vart är världen på väg? Barn som kidnappas och mördas, barn som aldrig återfinns. När våldet är nära så uppmärksammas de men när de inträffar långt borta så tas de inte som verkliga. Små rubriker talar dagligen om för oss att hundratals människor svälter i Afrika och Asien, att tiotals irakier dör i bombdåd och att gisslan i Sydamerika dödats.
Men det är när det händer här som folk tänder ljus, som folk skickar ut meddelanden om att man ska "lägga till en ros" i sitt msn-namn för att hedra offren för våldet. Det är ju "nästan jag" som drabbas!
Kan man skydda sig mot allt ont? Kan man se till så att man inte blir kidnappad 500 meter från sin ytterdörr? Kan man se till att inte bli ihjälslagen av en galning med ett järnrör? Om någon mot förmodan har ett positivt svar på den frågan så är ni välkomna att meddela mig det.
Som en dikt jag en gång läste. Det var nåt i stil med "Jag ska rädda världen. Jag ska bara klara av mitt matteprov imorgon först". Kan man hjälpa människorna som råkar illa ut på något sätt eller ska man bara låta dem läkai fred och hoppas att det aldrig händer igen?
Försvinn, alla onda människor.
Men det är när det händer här som folk tänder ljus, som folk skickar ut meddelanden om att man ska "lägga till en ros" i sitt msn-namn för att hedra offren för våldet. Det är ju "nästan jag" som drabbas!
Kan man skydda sig mot allt ont? Kan man se till så att man inte blir kidnappad 500 meter från sin ytterdörr? Kan man se till att inte bli ihjälslagen av en galning med ett järnrör? Om någon mot förmodan har ett positivt svar på den frågan så är ni välkomna att meddela mig det.
Som en dikt jag en gång läste. Det var nåt i stil med "Jag ska rädda världen. Jag ska bara klara av mitt matteprov imorgon först". Kan man hjälpa människorna som råkar illa ut på något sätt eller ska man bara låta dem läkai fred och hoppas att det aldrig händer igen?
Försvinn, alla onda människor.
Framtiden
Snart är jag klar med gymnasiet. Jag vet vad jag ska göra i sommar och jag vet vad jag vill göra i höst. När man pratar med klasskompisar och andra man vet är inne på sitt sista år om detta dyker osäkerheten upp hos dem.
- "Vad ska du göra efter gymnasiet?"
- "Jobba och sen ut och resa..."
De har ingen aning om vad de ska jobba med eller vart de ska resa. Nä frågan ställs ser man verkligen paniken i ögonen på dem. (Självklart finns undantag).
Jag är glad att jag har mitt närmaste halvår någorlunda planerat!
- "Vad ska du göra efter gymnasiet?"
- "Jobba och sen ut och resa..."
De har ingen aning om vad de ska jobba med eller vart de ska resa. Nä frågan ställs ser man verkligen paniken i ögonen på dem. (Självklart finns undantag).
Jag är glad att jag har mitt närmaste halvår någorlunda planerat!
Krönikor
Häromdagen läste jag en helt underbar krönika i Metro. Jag kommer tyvärr inte ihåg vem författaren till denna fantastiska verklighetsskildring var men om hans ild dyker upp i tidningen igen så är jag den första att läsa vad han skriver!
Han beskrev dagens teknologi. Bankomaterna är irriterande trevliga medan DVD-spelarna nästan fräser åt en. Bankomatens "Var vänlig vänta" vs. DVD-spelarens "Detta är inte tillåtet" beskrevs med en sån inlevelse att jag direkt kände igen mig,
Helt fantastiskt roligt var det. Jag älskar roliga krönikor!
Ibland kan jag däremot bli riktigt besviken när jag ser bilden av en ung, energisk tjej eller kille som ger intrycket av att kunna skriva roligt och sedan upptäcker att denna person inte är annat än en mediakåt fjortis som fått job på den lokala blaskan för att han/hon råkat somma in på stadens mediaprogram.... Usch så jobbigt det är. Då är morgonen förstörd.
De är till och med värre än krönikörsgubben med glasögonen som i varje krönika nämner "huset på landet" eller "lägenheten på Rivieran" eller nåt annat av hans tio fastigheter som han tydligen verkar tro att någon annan bryr sig om. Kan ju tillägga att temat i denne herres krönikor varit rätt så enkelspårigt de senaste tio åren...
Jag har alltså lusläst varenda krönika jag kommit över den senaste veckan för jag ska nämligen skriva en i Svenska C. Min lärare hatar mig så det spelar egentligen inte så stor roll hur mycket jag anstränger mig...
Han beskrev dagens teknologi. Bankomaterna är irriterande trevliga medan DVD-spelarna nästan fräser åt en. Bankomatens "Var vänlig vänta" vs. DVD-spelarens "Detta är inte tillåtet" beskrevs med en sån inlevelse att jag direkt kände igen mig,
Helt fantastiskt roligt var det. Jag älskar roliga krönikor!
Ibland kan jag däremot bli riktigt besviken när jag ser bilden av en ung, energisk tjej eller kille som ger intrycket av att kunna skriva roligt och sedan upptäcker att denna person inte är annat än en mediakåt fjortis som fått job på den lokala blaskan för att han/hon råkat somma in på stadens mediaprogram.... Usch så jobbigt det är. Då är morgonen förstörd.
De är till och med värre än krönikörsgubben med glasögonen som i varje krönika nämner "huset på landet" eller "lägenheten på Rivieran" eller nåt annat av hans tio fastigheter som han tydligen verkar tro att någon annan bryr sig om. Kan ju tillägga att temat i denne herres krönikor varit rätt så enkelspårigt de senaste tio åren...
Jag har alltså lusläst varenda krönika jag kommit över den senaste veckan för jag ska nämligen skriva en i Svenska C. Min lärare hatar mig så det spelar egentligen inte så stor roll hur mycket jag anstränger mig...
Ostboll
Idag kastade jag en Babybel-ost i huvudet på min käre lillebror. Det var egentligen tänkt att han skulle fånga den, men jag glömde ropa det till honom......
Det roliga var att den studsade och det tog honom en kvart att hitta den. Den låg under hans säng bakom ett par skor...
Bollsporter har aldrig varit min grej;)
Det roliga var att den studsade och det tog honom en kvart att hitta den. Den låg under hans säng bakom ett par skor...
Bollsporter har aldrig varit min grej;)
Anton Tjechov
- Det är inte den som spillt sås på duken som begått ett etikettsfel, utan den som påpekar att någon har spillt på duken.
Anton Tjechov
Sant, så sant. (Men ibland är det tillåtet att klaga på andra!)
Anton Tjechov
Sant, så sant. (Men ibland är det tillåtet att klaga på andra!)
Tjänsteresor
Mina föräldrar åker ofta på tjänsteresor. Bangkok, Warzawa, Bryssel och nu i veckan Paris.
Varför kan de inte ta med sina barn på såna resor?!
Jag ska också åka på tjänsteresor "när jag blir stor"!
Varför kan de inte ta med sina barn på såna resor?!
Jag ska också åka på tjänsteresor "när jag blir stor"!
Att koordinera och kompromissa...
När ens kompisar från grundskolan går på gymnasier i andra städer är det svårt att "bara träffas". Men man vill u ändå ta en fika nån gång ibland och då är det bra att msn, sms och almanackar finns. Det är sååå krångligt! Antingen ska någon av "medlemmarna i mitt gäng" ha prov så att kvällen måste dedikeras åt pluggande, eller så är det träning, sena skoldagar eller något annat som kommer i vägen.
Så hur gör man om 3 av 4 kan träffas? Det är ju självklart jättetrevlig det också men den fjärde brukar alltid känna sig utanför.
Därför har vi försökt utarbeta ett system som går ut på att vi när vi träffas kommer fram till ett utgångsdatum. Detta betyder att när detta datum är passerat så ska vi antingen ha träffats allihop eller minst hälften av oss.
Detta system är alltså väldigt nytt och vårt första "utgångsdatum" har ännu inte passerat.
Just nu lutar det åt att det blir fika på tisdag. 2 av 4 har än så länge sagt ja, så nu är det bara att hålla tummarna.
Så hur gör man om 3 av 4 kan träffas? Det är ju självklart jättetrevlig det också men den fjärde brukar alltid känna sig utanför.
Därför har vi försökt utarbeta ett system som går ut på att vi när vi träffas kommer fram till ett utgångsdatum. Detta betyder att när detta datum är passerat så ska vi antingen ha träffats allihop eller minst hälften av oss.
Detta system är alltså väldigt nytt och vårt första "utgångsdatum" har ännu inte passerat.
Just nu lutar det åt att det blir fika på tisdag. 2 av 4 har än så länge sagt ja, så nu är det bara att hålla tummarna.
Vuxen?
Idag har jag fått jobb. Känns som en lättnad efter veckors oroande.
Jag har också skickat in min ansökan till höstens utbildningar. Jag har sökt tio kurser, det borde väl räcka..?
Jag har också skickat in min ansökan till höstens utbildningar. Jag har sökt tio kurser, det borde väl räcka..?
Jobb+ framtida universitetsstudier= vuxenpoäng
Det känns bra! :D
Det känns bra! :D
Varm mjölk
Jag har problem att sova. Det tar 1,5-2 timmar innan jag somnar. Vid vissa tillfällen till och med mer än så. Jag har slutat att dricka både kaffe och te på kvällarna. Jag har min kvällsrutin. Jag använder endast min säng till sådant som den är till för.
Allt enligt vad alla hälsosidor på nätet och i tidningar skriver. Inget av det fungerar.
Jag är alltså en 19-åring som sover 5-6 timmar per natt, pendlar till skolan, är borta hela dagen, kommer hem med huvudvärk och är så trött att nacken har svårt att hålla huvudet uppe.
Den här veckan testar jag mjölk. Varm mjölk. (Blev lite Bond-effekt där- Mjölk, varm mjölk)
Igår kunde jag somna efter vad jag skulle uppskatta som en timme, vilket är nästan direkt i mitt fall. Jag vaknade dock innan klockan ringde, låg och väntade och väntade för att sedan sätta mig spikrak upp i sängen och sedan nästan hoppa upp i tofflorna.
Jag är faktiskt rätt så morgonpigg. Men jag klarar inte att vara uppe sent. Varför kunde man inte fått en blandning av det där?! Efter 00.00 är jag praktiskt taget död men jag klarar ändå knappt att sova.
Några tips? (Och kom inte med nåt om att "stress försämrar sömnen" eller "ät mer fisk" eller såna saker som jag redan konstaterat inte biter på mig, tack)
Allt enligt vad alla hälsosidor på nätet och i tidningar skriver. Inget av det fungerar.
Jag är alltså en 19-åring som sover 5-6 timmar per natt, pendlar till skolan, är borta hela dagen, kommer hem med huvudvärk och är så trött att nacken har svårt att hålla huvudet uppe.
Den här veckan testar jag mjölk. Varm mjölk. (Blev lite Bond-effekt där- Mjölk, varm mjölk)
Igår kunde jag somna efter vad jag skulle uppskatta som en timme, vilket är nästan direkt i mitt fall. Jag vaknade dock innan klockan ringde, låg och väntade och väntade för att sedan sätta mig spikrak upp i sängen och sedan nästan hoppa upp i tofflorna.
Jag är faktiskt rätt så morgonpigg. Men jag klarar inte att vara uppe sent. Varför kunde man inte fått en blandning av det där?! Efter 00.00 är jag praktiskt taget död men jag klarar ändå knappt att sova.
Några tips? (Och kom inte med nåt om att "stress försämrar sömnen" eller "ät mer fisk" eller såna saker som jag redan konstaterat inte biter på mig, tack)
Studenten närmar sig!
Innan jag skulle gå hem från skolan idag råkade jag höra en klasskompis prata om att hon endast hade en lektion under morgondagen.
"Hmm...", tänkte jag. Vad är nu detta? Såvitt jag vet ser våra fredagar likadana ut så nåt stämmer inte.Eller...?
Så jag frågade vad i hela fridens namn hon menade. Så här var det: En lärare är sjukskriven, vilket jag visste och hade alltså redan för mig själv räknat bort den tvåtimmarslektionen. Sedan Europakunskap och sen kom förklaringen till denna mycket positiva överraskning. Dagens sista lektion, Engelska C, har fallit bort! Det hade på den annars så värdelösa mentorstiden berättats att just denna lektion då klassen normalt ligger och halvsover har försvunnit från schemat och kommer heller inte komma tillbaka!
Det är nu det känns att det är nära till studenten! Två månades för att vara exakt, på dagen.
Tyvärr märks denna tendens inte av inom något annat ämne. Jag har flera prov och inlämningar i veckan ända fram till Dagen D. Är det bara jag, eller brukar inte de blivande studenterna bara gå omkring på skolan och glassa den här terminen? Typ sitta i cafét och diskutera balklänningar och sommarresor... Det hade i alla fall jag förväntat mig...
"Hmm...", tänkte jag. Vad är nu detta? Såvitt jag vet ser våra fredagar likadana ut så nåt stämmer inte.Eller...?
Så jag frågade vad i hela fridens namn hon menade. Så här var det: En lärare är sjukskriven, vilket jag visste och hade alltså redan för mig själv räknat bort den tvåtimmarslektionen. Sedan Europakunskap och sen kom förklaringen till denna mycket positiva överraskning. Dagens sista lektion, Engelska C, har fallit bort! Det hade på den annars så värdelösa mentorstiden berättats att just denna lektion då klassen normalt ligger och halvsover har försvunnit från schemat och kommer heller inte komma tillbaka!
Det är nu det känns att det är nära till studenten! Två månades för att vara exakt, på dagen.
Tyvärr märks denna tendens inte av inom något annat ämne. Jag har flera prov och inlämningar i veckan ända fram till Dagen D. Är det bara jag, eller brukar inte de blivande studenterna bara gå omkring på skolan och glassa den här terminen? Typ sitta i cafét och diskutera balklänningar och sommarresor... Det hade i alla fall jag förväntat mig...
Mitt favoritställe Frankrike
De pratar härligt, de har för det mesta sol, de bagar goda baguetter och de är allmänt mysiga. Synd att man inte kan vara där hela tiden.
Jag försöker dock lägga in så mycket franska det bara går i min vardag.
1. Jag skriver mitt projektarbete delvis på franska.
2. Jag äter middag sent.
3. Jag gestikulerar när jag pratar.
4. Jag pussar min familj på kinderna morgon och kväll och ibland nån gång under dagen också om vi varit ifrån varandra.
5. Jag lyssnar på www.nrj.fr och bland mina favoritartister återfinns bland andra Jenifer och Carla Bruni (den sistnämnda är visserligen från Italien men hon sjunger många låtar på franska och dessutom gift med landet ifrågas president och det borde ju verkligen räknar som überfranskt)
Och mycket, mycket mer.
Vive la France et tout ce qu'il y a dedans!
Jag försöker dock lägga in så mycket franska det bara går i min vardag.
1. Jag skriver mitt projektarbete delvis på franska.
2. Jag äter middag sent.
3. Jag gestikulerar när jag pratar.
4. Jag pussar min familj på kinderna morgon och kväll och ibland nån gång under dagen också om vi varit ifrån varandra.
5. Jag lyssnar på www.nrj.fr och bland mina favoritartister återfinns bland andra Jenifer och Carla Bruni (den sistnämnda är visserligen från Italien men hon sjunger många låtar på franska och dessutom gift med landet ifrågas president och det borde ju verkligen räknar som überfranskt)
Och mycket, mycket mer.
Vive la France et tout ce qu'il y a dedans!
Ljusblå frack och gula byxor
En frågespalt som jag lusläser dagligen är Magdalena Ribbings spalt om vett och etikett på dn:s hemsida. (http://www.dn.se/ välj "mat och dryck" sen "etikett"),
Folk ställer de roligaste frågorna till henne om samhällets både skrivna och oskrivna regler. På många ställen skrattar man åt människors inkompetens men på några ställen kan man faktiskt lära sig ett och annat.
En person frågar:
- Jag såg en sommarbrudgum i ljusblå frack en gång. Han såg ut som en operetthjälte. Passar det med en frack i ljus färg?
Svaret han får är:
- En ljusblå frack är artistklädsel och pinsam i seriösa sammanhang. Alla som nu nu tänker mejla och klaga på att jag är gammaldags tråkig svarar jag redan nu att till dess att ljusblå, skär, gul osv frack är etablerad som formell klädsel avråder jag från sådana eftersom de oavsett avsikten blir cirkusutstyrsel.
Helt underbart svar! Det är verkligen en toppenspalt, lite synd att det rätt ofta ser ut att ha gått snabbt att knappa ihop svaren då det är lite slarvigt skrivet av Magdalena Ribbing.
I helgen tittade jag på mina föräldrars bröllopsvideo från mitten av 80-talet. Det var väldigt vackert att se mamma i sin vita klänning, pappa i kostymen han inte längre kommer i och mina far- och morföräldrars stolta miner i och utanför kyrkan.
Plötsligt upptäcker vi något. Hela familjen är alltså samlad framför den nyligen till dvd överförda filmen när vi ser någon i gula byxor gå omkring bland bröllopsgästerna. När vi tittar närmre ser vi vem denne originellt klädde man är. Det är min pappas lillebror, min farbror, som valt denna fantastiskt underhållande klädsel till detta romantiska evenemang. Till saken hör att min käre farbror är mycket modemedveten och har såvitt jag kan minnas alltid varit detta och då ingen av de övriga gästerna grimaserade åt hans klädval fick vi helt enkelt anta att denna var mycket passande för tillfället och till och med stylish.
Men det gjorde det inte mindre roligt. Han såg dödskul ut i sina sol/äggulefärgade brallor med en "matchande" rutig kavaj! Det här ska han få höra om nästa gång det blir släktträff!
Folk ställer de roligaste frågorna till henne om samhällets både skrivna och oskrivna regler. På många ställen skrattar man åt människors inkompetens men på några ställen kan man faktiskt lära sig ett och annat.
En person frågar:
- Jag såg en sommarbrudgum i ljusblå frack en gång. Han såg ut som en operetthjälte. Passar det med en frack i ljus färg?
Svaret han får är:
- En ljusblå frack är artistklädsel och pinsam i seriösa sammanhang. Alla som nu nu tänker mejla och klaga på att jag är gammaldags tråkig svarar jag redan nu att till dess att ljusblå, skär, gul osv frack är etablerad som formell klädsel avråder jag från sådana eftersom de oavsett avsikten blir cirkusutstyrsel.
Helt underbart svar! Det är verkligen en toppenspalt, lite synd att det rätt ofta ser ut att ha gått snabbt att knappa ihop svaren då det är lite slarvigt skrivet av Magdalena Ribbing.
I helgen tittade jag på mina föräldrars bröllopsvideo från mitten av 80-talet. Det var väldigt vackert att se mamma i sin vita klänning, pappa i kostymen han inte längre kommer i och mina far- och morföräldrars stolta miner i och utanför kyrkan.
Plötsligt upptäcker vi något. Hela familjen är alltså samlad framför den nyligen till dvd överförda filmen när vi ser någon i gula byxor gå omkring bland bröllopsgästerna. När vi tittar närmre ser vi vem denne originellt klädde man är. Det är min pappas lillebror, min farbror, som valt denna fantastiskt underhållande klädsel till detta romantiska evenemang. Till saken hör att min käre farbror är mycket modemedveten och har såvitt jag kan minnas alltid varit detta och då ingen av de övriga gästerna grimaserade åt hans klädval fick vi helt enkelt anta att denna var mycket passande för tillfället och till och med stylish.
Men det gjorde det inte mindre roligt. Han såg dödskul ut i sina sol/äggulefärgade brallor med en "matchande" rutig kavaj! Det här ska han få höra om nästa gång det blir släktträff!
Pengar
Idag rapporteras om Jacqui Pinyoun, 58, och maken John, 61, som vann motsvarande 27 miljoner kronor på lotto vid en dragning på lördagen. Till the Mirror säger Jacqui att gardiner var det första hon tänkte på och att detta alltså var det första hon skulle investera sina nyvunna pengar i.
Annars brukar rubrikerna innehålla en massa paradoxer om att "pengarna förstörde mitt liv", men nu klagar de alltså över att någon faktiskt är vettig nog att ta det lite lugnt och inte bränna allt direkt. Behöver kvinnan gardiner, hon kanske har gått och sett just dem hon vill ha i ett skyltfönster men inte riktigt haft råd, då får hon väl köpa det!?
Själv skulle jag shoppa, men det är för att det är min hobby och alltså något jag drömmer om. Och så skulle jag spara. Och så ge lite till välgörande ändamål.
Jag såg på MTV Cribs i helgen, 50 Cents hus visades. En stor, opersonlig villa i hotellstil. Hur mycket pengar jag än hade skulle jag aldrig ens drömma om att köpa ett sådant vräkigt hus. "This is my stripclub, my lounge...." Och alla fina bilar han samlade på! En kille som köper svinigt dyra bilar, inte av ett genuint bilintresse, utan för att "this is their most expensive model...". Ursäkta mig, men alla dessa nyrika amerikanska ling-blingartister driver mig till vansinne.
Då framförallt genom deras jag-har-gått-igenom-så-mycket-så-det-är-synd-om-mig-kommentarer som man alltid läser om. De klagar alltså över att det är svårt att växa upp som de gjort men har inte en tanke på alla andra som är i deras situation och som de faktiskt skulle kunna hjälpa genom att sälja en bil, tre kvadratmeter av sin tomt eller genom 15 minuter av deras oj så ovärdeliga tid som de ändå är villiga att supa bort.
Annars brukar rubrikerna innehålla en massa paradoxer om att "pengarna förstörde mitt liv", men nu klagar de alltså över att någon faktiskt är vettig nog att ta det lite lugnt och inte bränna allt direkt. Behöver kvinnan gardiner, hon kanske har gått och sett just dem hon vill ha i ett skyltfönster men inte riktigt haft råd, då får hon väl köpa det!?
Själv skulle jag shoppa, men det är för att det är min hobby och alltså något jag drömmer om. Och så skulle jag spara. Och så ge lite till välgörande ändamål.
Jag såg på MTV Cribs i helgen, 50 Cents hus visades. En stor, opersonlig villa i hotellstil. Hur mycket pengar jag än hade skulle jag aldrig ens drömma om att köpa ett sådant vräkigt hus. "This is my stripclub, my lounge...." Och alla fina bilar han samlade på! En kille som köper svinigt dyra bilar, inte av ett genuint bilintresse, utan för att "this is their most expensive model...". Ursäkta mig, men alla dessa nyrika amerikanska ling-blingartister driver mig till vansinne.
Då framförallt genom deras jag-har-gått-igenom-så-mycket-så-det-är-synd-om-mig-kommentarer som man alltid läser om. De klagar alltså över att det är svårt att växa upp som de gjort men har inte en tanke på alla andra som är i deras situation och som de faktiskt skulle kunna hjälpa genom att sälja en bil, tre kvadratmeter av sin tomt eller genom 15 minuter av deras oj så ovärdeliga tid som de ändå är villiga att supa bort.
Strumpor i öppna skor
På alltomstockholms hemsida intervjuas Linn Heimdahl, 23, om mode. På frågan "Vilken är stockholmarnas största modemiss?" svarar hon:
- Att ha strumpor i öppna skor, det är jättefult.
Jag håller med henne till hundra procent! Det är verkligen aldrig snyggt. Jag skulle till och med hellre ta på mig leggings i nån av de vedervärdiga färger som kallas moderna än att ha strumpor i sandaler.
Om detta nu, till min och fröken Heimdahls förskräckelse, faktiskt kan klassas som "moderiktigt", räknas då även tyska turister i bergsklättrarsandaler med strumpor in som trendiga...?
- Att ha strumpor i öppna skor, det är jättefult.
Jag håller med henne till hundra procent! Det är verkligen aldrig snyggt. Jag skulle till och med hellre ta på mig leggings i nån av de vedervärdiga färger som kallas moderna än att ha strumpor i sandaler.
Om detta nu, till min och fröken Heimdahls förskräckelse, faktiskt kan klassas som "moderiktigt", räknas då även tyska turister i bergsklättrarsandaler med strumpor in som trendiga...?
Internet, är det verkligen säkert och vill man verkligen bli stor?
I veckan har det diskuterats mycket kring högskoleanmälan. Denna ska ju som många vet göras över nätet. Jag har själv gått och grubblat över om det verkligen är säkert, om anmälan verkligen kommer fram och om jag inte hellre skulle vilja ha mitt förhoppningsvis positiva intagningsbesked i pappersform.
Under ett möte med skolans studie- och yrkesvägledare häromdagen kom just denna fråga upp. Vi diskuterade detta i den förvånansvärt lilla grupp av elever som var intresserade av att söka och de flesta såg lite ängsliga ut vid tanken på att servrar ju kunde kollapsa under sommaren med alla våra anmälningar och betyg och över att Internet kommer vara vår enda kontaktmöjlighet med högskolorna.
Kommentarer som "Men.... det känns ju.. oooopersonligt!!" och "Men tänkt om datorn inte skickar min anmälan när jag klickar på 'skicka'?!" fick vår SYV att utbrista: "Alltså, jag förstår om mina tanter på Komvux skulle vara oroliga för en sådan sak men ni- ni är ju IT-generationen!"
Hon såg riktigt bekymrad ut. Men samtidigt ganska road (troligen då hon kunde pusta ut över sin egen datorpanik...).
Så nu sitter jag här, skjuter upp det jag ändå måste göra före den 15 april- anmäla mig till högskolan. Usch va läskigt.. vill man verkligen bli stor?
Under ett möte med skolans studie- och yrkesvägledare häromdagen kom just denna fråga upp. Vi diskuterade detta i den förvånansvärt lilla grupp av elever som var intresserade av att söka och de flesta såg lite ängsliga ut vid tanken på att servrar ju kunde kollapsa under sommaren med alla våra anmälningar och betyg och över att Internet kommer vara vår enda kontaktmöjlighet med högskolorna.
Kommentarer som "Men.... det känns ju.. oooopersonligt!!" och "Men tänkt om datorn inte skickar min anmälan när jag klickar på 'skicka'?!" fick vår SYV att utbrista: "Alltså, jag förstår om mina tanter på Komvux skulle vara oroliga för en sådan sak men ni- ni är ju IT-generationen!"
Hon såg riktigt bekymrad ut. Men samtidigt ganska road (troligen då hon kunde pusta ut över sin egen datorpanik...).
Så nu sitter jag här, skjuter upp det jag ändå måste göra före den 15 april- anmäla mig till högskolan. Usch va läskigt.. vill man verkligen bli stor?
Tjuvlyssnat
Igår hörde jag något riktigt "intressant och lärorikt" på tåget på väg till skolan:
Två killar ca 20 sitter och pratar. Helt plötsligt säger den ena som om han kommit på världens häftigaste grej:
Kille 1: Har du tänkt på att Akon rimmar på bacon?!
Kille 2: Haha aa..
Kille 1: Asså om jag träffade Akon så skulle jag säga typ "Hej Akon, vill du ha bacon?". Fast på engelska då "Hey Akon, you wan't bacon?"
Kille 2 kollar på kille 1 och är helt överens om att det skulle vara det perfekta att säga vid ett eventuellt möte med artisten.
Kille 1: För det heter väl bacon på engelska också..?
Kille 2: Um.. ja, det kommer nog därifrån...
Kille 1: Jaha.
Sen börjar de truddelutta om att bacon är gott och då var det svårt för många i vagnen att hålla sig för skratt...
Jag hade i alla fall något underhållande att berätta för mina klasskompisar varav några till och med känner den så kallade Kille 1. (Jag känner honom bara vid namn men jag tror inte att någon av oss skulle få ut någonting värt att satsa på av en eventuell relation ändå...)
Mitt system
Jag måste städa mitt rum. Kanske inte det mest intressanta att läsa om men bra mycket roligare att skriva om än att göra.
Har ni nånsin upplevt känslan av förtvivlan när man öppnar garderoben för att (för en gångs skull) vara duktig och faktiskt lägga in den nytvättade tröjan på sin plats och blir bemött av en berg med kläder som bara väller över en och liksom förväntar sig att man ska tycka synd om den och omsorgsfullt vika om dem och snygga till högarna? Den känslan har i alla fall jag upplevt. Och det är inte bara en gång detta har hänt. Jag möts av det nästan dagligen! (Då självklart inte för att jag är duktig och tänker lägga in rena kläder i garderoben utan för att jag vill hämta kläder för dagen).
Därför har jag ett system. När jag var liten fick jag ett mycket passande födelsedagskort av min mormor. Det var en bild på en tonåring klädd i rosa ståendes i ett överbelamrat rum med en stolt min och rubriken löd: "Jag har ett system, allting ligger överst".
När min kära mor kikar in hos mig och föreslår att jag kanske skulle ta och plocka upp lite så får hon i 95 % av fallen svaret att detta är en del av mitt system och att det fungerar alldeles utmärkt. (Självklart finns ju alternativet att hon kan få lägga in mina kläder i garderoben och vika dem snyggt men konstigt nog har hon aldrig kommit på tanken att erbjuda sig, så hon ska inte klaga).
Däremot kan jag tipsa er om att det nog skulle varit mycket lättare att från börjat utarbetat ett annat system dåmammor och pappor har en tendens att hota med att "allting på golven slänger vi om du inte plockar upp till på fredag när mormor kommer".
Men det funkar för mig ett tag till, tills det att mormor kommer på besök i alla fall....
Har ni nånsin upplevt känslan av förtvivlan när man öppnar garderoben för att (för en gångs skull) vara duktig och faktiskt lägga in den nytvättade tröjan på sin plats och blir bemött av en berg med kläder som bara väller över en och liksom förväntar sig att man ska tycka synd om den och omsorgsfullt vika om dem och snygga till högarna? Den känslan har i alla fall jag upplevt. Och det är inte bara en gång detta har hänt. Jag möts av det nästan dagligen! (Då självklart inte för att jag är duktig och tänker lägga in rena kläder i garderoben utan för att jag vill hämta kläder för dagen).
Därför har jag ett system. När jag var liten fick jag ett mycket passande födelsedagskort av min mormor. Det var en bild på en tonåring klädd i rosa ståendes i ett överbelamrat rum med en stolt min och rubriken löd: "Jag har ett system, allting ligger överst".
När min kära mor kikar in hos mig och föreslår att jag kanske skulle ta och plocka upp lite så får hon i 95 % av fallen svaret att detta är en del av mitt system och att det fungerar alldeles utmärkt. (Självklart finns ju alternativet att hon kan få lägga in mina kläder i garderoben och vika dem snyggt men konstigt nog har hon aldrig kommit på tanken att erbjuda sig, så hon ska inte klaga).
Däremot kan jag tipsa er om att det nog skulle varit mycket lättare att från börjat utarbetat ett annat system dåmammor och pappor har en tendens att hota med att "allting på golven slänger vi om du inte plockar upp till på fredag när mormor kommer".
Men det funkar för mig ett tag till, tills det att mormor kommer på besök i alla fall....
Höstinvasion
I höstas skrev jag så här i min dagok:
Min stads trottoarer har invaderats av daggmaskar! Och de är inte små inte! Jag kan säga så här: Jag vet precis hur tårna på mina svarta stövlar ser ut.. och det är nästan så att jag skulle kunna peka ut varenda grop i trottoaren med ögonbindel! Detta då jag gått fram och tillbaka samma väg med ögonen konstant koncentrerade på vart jag sätter fötterna. Nära att krocka med en person (som förmodligen var lika fokuserad på backen som jag) på väg från Ica...
En annan sak som är jobbig med det här vädret är morgontidningen! Den är ju dyngsur när man plockar ur den ur brevlådan! Tur att man har långa naglar och tur att nåt geni uppfunnit hårtorken.
För att återgå till det första ämnet i den här diskussionen med mig själv, trots att jag lyckats undvika varenda vattenpöl tack vare min oerhörda fokusering på marken så är mina stövlar smutsiga! Riktigt så där "höstsmutsiga"! Måste se till att fixa det innan nån annan för ett ögonblick tar fokus bort från sina egna fötter till mina och upptäcker mina fläckiga stövlar...
Jag är så otroligt glad att solen äntligen valt att titta fram!
Att övningsköra
Uppgift: Fickparkera
Plats: Ing 1, "gamla garaget med pelarna"
Instruktioner: "Backa in här, sen här, sen åker du fram här, sen svänger du här, och backar in här", "zick-zack liksom", "lätt som en plätt!" och sist men inte minst: "Kör för i helvete inte på nån av pelarna för då rasar nog fan hela byggnaden!"
Efteråt mötte jag, kallsvettig, pappas självgoda blick... Men jag fick en tummen upp som gjorde att jag klarade av att göra det igen. (Att jag pekade finger åt pappa en gång har inte med saken att göra, han förtjänade det!).
Jag lyckades också backa över en bro!:D Och starta i backe flera gånger. Ska bli kul att åka ut imorgon igen, då ska pappa ta med kartonger som jag ska parkera mellan (för att undvika rädslan av att få ett garage över sig om nåt mot förmodan skulle gå fel....)
Plats: Ing 1, "gamla garaget med pelarna"
Instruktioner: "Backa in här, sen här, sen åker du fram här, sen svänger du här, och backar in här", "zick-zack liksom", "lätt som en plätt!" och sist men inte minst: "Kör för i helvete inte på nån av pelarna för då rasar nog fan hela byggnaden!"
Efteråt mötte jag, kallsvettig, pappas självgoda blick... Men jag fick en tummen upp som gjorde att jag klarade av att göra det igen. (Att jag pekade finger åt pappa en gång har inte med saken att göra, han förtjänade det!).
Jag lyckades också backa över en bro!:D Och starta i backe flera gånger. Ska bli kul att åka ut imorgon igen, då ska pappa ta med kartonger som jag ska parkera mellan (för att undvika rädslan av att få ett garage över sig om nåt mot förmodan skulle gå fel....)
